hungrig

När alla andra börjat fasta enligt konstens alla regler har jag börjat lägga in ytterligare måltider under dygnet. Det är inte för att jag skulle behöva kolhydrater, utan snarare för att jag ger efter för suget och kompenserar med insulin. Hurra! säger dietisten, nåja.. säger jag. Det har jag verkligen märkt att ju mer kolhydrater jag äter, desto snabbare blir jag hungrig och ordentligt hungrig. Så ibland blir det mellanmål mitt i natten. Men bebisen växer normalt och jag mår bra, och det är ju huvudsaken. Jag har stora förhoppningar på att slippa snitt denna gång och läkaren var också optimistisk. 

goda grannar

Igår när jag och Hjalmar hämtade posten fick vi med oss en påse zucchini hem. Grannen hade större skörd än han hann använda. Snacka om närodlat! 

Just nu har vi besök av morbror Axel. Det är bra med lite förstärkning när faderskrakan är på jobb.

kvällssysslor

En rätt fin stund på dagen, när Hjalmar somnat och hans lekhörnor (alltså alla hörnor och ytor) är uppstädade. Får man gå och lägga sig nu?

roddmaskin

Inte riktigt läge för att inhandla nya träningsredskap nu men.. En vän till mig har skaffat en roddmaskin och på något vis har jag tydligen gått och tänkt lite på det, inte aktivt men lite i bakgrunden. Som ett långkok ni vet. En roddmaskin ger ju verkligen hela kroppen bra träning, och skulle vara ett perfekt komplement till löpningen.

För tillfället är det lugnt på träningsfronten, jag var optimistisk och packade ner träningskläderna i jobbväskan, men konstaterade att det räcker att stå och gå 10-12 h/dag när man har en bula på magen som växt i åtta månader redan. Imorgon tänkte jag försöka mig på ett kort och långsamt löppass, för jag har lite abstinens, men sen blir det nog mest promenader misstänker jag.

Men en roddmaskin alltså. Kanske till våren.

med fast mark under fötterna

Nu är jag på hemmaplan igen, allt har gått bra, både på jobbet och hemma.

Jag gick ut hårt med fyra dagar i café, full båt och fullt ös helt enkelt. Första kvällen tvivlade jag nog på att jag skulle klara 10 dagar till, ryggen och fötterna protesterade. Men sen blev det bara lättare, och sju dagar i parfymen med olika befattningar var riktigt roligt.

Jag trodde inte innan jag fick barn att jag skulle klara av att jobba så länge hemifrån, men faktum är att det gick riktigt bra. Man hann inte tänka så mycket på hemlängtan eftersom det var mycket att stå i, och det var väldigt skönt att låta mammarollen stå i bakgrunden ett tag och "bara" vara Sandra. Jag ska jobba sammanlagt sex dagar till, sedan blir det att förbereda sig för att vår sprillans nya, mycket efterlängtade bebis ska komma in i familjen "på riktigt".