kaffedags

Båda ungarna sover, somnade på nolltid för en gångs skull. Tvättmaskinen och diskmaskinen surrar, och jag smyger omkring och pysslar, tills det är dags för kaffe och Hem till gården. Jag kan inte hjälpa att fastna i den där såpopera-dyngan.

egentiden

Många småbarnsföräldrar och möjligen i större grad småbarnsmammor känner säkert igen sig i att man inte riktigt prioriterar sig själv så mycket som man skulle vilja. Jag menar inte att man ska fortsätta livet precis som innan man fick barn - naturligtvis kommer de i första hand, men man ska inte glömma bort sig själv.

På något vis kan jag nästan känna mig lite tacksam över diabetes-diagnosen, för den gör att jag med lättare samvete kan se till att äta bra och regelbundet, samt att motionera regelbundet. Jag vet ju att min man har precis lika bra hand med ungarna som jag, men jag kan inte hjälpa att känna lite dåligt samvete när jag lämnar honom ensam med allt, även om det bara är korta stunder. Men det är win-win och när mamma är glad är alla glada. Nästan i alla fall. Igår sprang jag en timme i snöstormen och efteråt hade jag tusen gånger mer energi än innan.

bröderna

Nu börjar dom få lite utbyte av varandra, bröderna. Hjalmar håller på med sitt och Alfred tjoar, skrattar och hejar på. Storebrorsan ignorerar honom oftast totalt, men  ibland kan han få för sig att ge honom en leksak eller paja lite på hans huvud. När vi ska sova på dagen är det viktigt att lillebror är bredvid. Igårkväll fick lillebror till och med en godnattpuss, och våra föräldrahjärtan smalt.

När Alfred börjar sova hela nätter, vilket jag hoppas är snart, ska vi flytta in honom i Hjalmars rum, så får de sova i samma rum.

bra tajming

Ibland, inte varje dag, men ibland, lyckas gossarna tajma in så dom somnar samtidigt. Det är obeskrivligt välkommet och man blir galet lycklig när det händer. Idag hände det och nu ska jag dricka kaffe och ignorera alla måsten en stund.

tystnad råder

Jag vet att det uppdateras dåligt just nu. Jag går och väntar på att något ska hända. Förra veckan var ungarna förkylda, febriga och gnälliga. Nu är de pigga och glada men snoriga.

Vi har planerat en kryssning på tumanhand, jag och maken, om tre veckor. Då får ungarna gärna vara friska, glada och snälla. Jag vet att de klarar sig men lite nervös är jag ändå.