Jag kommer ihåg ett ögonblick, bokstavligt talat, när jag gick i högstadiet och märkte att min syn inte längre var felfri, utan till och med så pass försvagad att det fanns behov av glasögon. Det var nog det första ögonblicket som jag insåg att jag inte är odödlig. När man var liten var man ju världens starkaste och friskaste. Det sista ögonblicket i den tron var förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar