Japp, jag lever fortfarande.
Man har hunnit med en hel del dessa elva lediga dagar. Mycket besök på soliga sommar-Åland. Först kom Anna och Timo, som jag inte träffat sedan bröllopet. Sen anlände föräldraskapet och det innebar mycket turistande och jättegod mat på ÅSS och Geta-bergen.
Sen var det lillebror som kom på snabbvisit, och avslutningsvis kom Jenny och Wilson. Vi har varit ordentligt bortskämda med fint väder, god mat, gott vin och trevligt sällskap.
När vi sedan fick tid på tumanhand jag och kärleken, övertalade han mig att komma ut till golfbanan för första gången. Jag slog några slag men sedan gick jag bara brevid när han golfade. Det verkar vara en helt trevlig sport, men jag tror att jag är en vänsterhänt golfare, så jag borde ha andra klubbor för att lyckas få till det. Eller så är det bara bortförklaringar för att jag inte är helt superbäst på det där med golf. Svårt att säga.
Igår släpade jag mig mot alla odds till träningsverket för att se hur pass lågt man lyckats dra ner formen i sommar, som direkt biverkning av alla dessa trevligheter. Ganska lågt kan man konstatera. Jag är inte världsbäst på att dra ner på vikter fast jag borde, och tänkte nästan svimma efter 45 minuter. Jag tog en par minuters paus och lyckade i alla fall komma igen innan passet var slut.
Idag ångrar jag att jag inte städade och diskade allt klart igår, för nu känns minsta lilla rörelse som världens största ansträngning. Träningsvärk deluxe.
Imorgon är det dax för jobb igen, ska bli skönt med lite rutiner. Om jag kommer ihåg hur man gör. Även om det bara har varit elva lediga så känns det som om man varit ledig hela sommaren. Som tur så brukar det inte ta länge innan man är in i allt igen. Denna gång blir det sju dagar jobb, och sen tio lediga igen. Då ska vi förhoppningsvis ta tag i husprojektet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar