bara för att klargöra

Nu vet jag ju att mina vänner har det här på klart, men jag känner ändå att jag vill klargöra en grej. Mest för att jag känner ett litet stygn i samvetet när jag gnäller som värst. Kanske är det en början på blödighetens nya dimensioner som man blivit utlovad.

Alltså jag är ju jätteglad och tacksam över att vi har en förhoppningsvis frisk krabat på gång och det ska bli en härlig tid i livet som alla bekanta såväl som främlingar påpekar mest hela tiden. Förutom detta så är jag livrädd och orolig för allt från om den påverkas av min hudlotion till om den kommer att klara sig bra i skolan.

Jag tycker att det är fruktansvärt orättvist att vem som helst kan skaffa barn hur som helst, och ibland verkar det som att det fastnar lättare på en arbetslös heroinist som knappast ens kan ta hand om sig själv än hos någon i en bra relation och i en trygg miljö med en stor längtan och med mycket kärlek att ge. Det där med survival of the fittest är inte en helt vattentät teori.

Nå, nu hör ju inte vi till någondera kategori, men nu när det är sagt så kommer jag att fortsätta gnälla över min graviditet med gott samvete. För att sedan genomgå en personlighetsförändring och bombadera er med "gulliga" baby-bilder.