Det här med löpningen ännu.
De som håller på med det kanske inte tycker att 5:53 min/km är någonting att skryta med, men jag kan berätta att första löpturen efter graviditeten gick på 7:21 min/km, så enligt mig hör jag nästan till OS-nästa kategorin.
En fördel med den träningsformen är att den inte kräver planering. Det enda jag behöver planera in är egentligen vilken dag jag ska träna, och sen är det bara att snöra på sig skorna när det finns tid. Ingen gymväska att packa, inga tider att passa, ingen extra utrustning, bara bra skor, iphonen med bra musik och runkeeper som talar om hur det går under rundan. Det är en träningsform som passar min livssituation perfekt.
Förutom det så är det bara att googla på löpning så får man reda på hur bra det är för hjärnan, hjärtat och kroppen i allmänhet. Google är bra på att peppa när motivationen tryter.
En nackdel är att det kan vara lite slitsamt på lederna, i synnerhet när man springer på asfalt. Jag hade lite känningar i början av hösten, men det blev ett naturligt avbrott eftersom jag blev sjömansänka i tolv dagar (jag vet att det finns de som springer med barnvagn men det vill inte jag göra), och efter det så har jag peppar peppar inte haft ont alls.
Vilken bra tid! Det låter väldigt jobbigt att springa med vagn, men kanske det är en vanesak.
SvaraRaderaTack! Jo, det där vagnspringandet lämnar jag nog till dom värsta atleterna.
SvaraRadera