livet utan kolhydraterna

Blodsockret har varit stabilt sedan jag drog ner på kolhydraterna till ett minimum. Jag behöver inte äta lika ofta längre och känner varken toppar eller dalar på samma sätt som jag gjorde innan. Jag blir inte stressad av att inte ha nästa måltid inom räckhåll och det känns inte hopplöst länge att få frukosten klar på morgonen. Jag är piggare och har inte lika mycket humörsvängningar.

Fuskandet, har det varit ytterst lite av. Men som Olga säger, det viktiga är inte vad man äter mellan jul och nyår utan mellan nyår och jul. Om jag fuskar så vill jag verkligen att det ska vara värt det, och då ser jag till att kroppen "tål" lite extra kolhydrater genom att motionera innan. Det kan vara en bastuöl, nachos eller en glassportion som filmgodis. Mörkchoklad (85%) och glass kan jag äta i små mängder utan att det påverkar blodsockret. Jag vet att jag kan fuska och det känns bra att veta att man får om man vill, det gör att man inte känner samma behov. Det var värre när jag var gravid och utvecklade glassbegäran som aldrig förr bara för att det var förbjudet.

Maten är inte tråkigare än "vanlig" mat, jag får ofta frågan om det inte blir tråkigt i längden att byta ut riset och pastan mot blomkål, broccoli och squash. Men jag tycker faktiskt inte att det är tråkigt alls, jag menar hur spännande är ris och pasta? Cravings efter McFeast & Company har jag ju av någon konstig anledning alltid haft men som tur finns inte McDonalds på Åland.

Vågen talar också sitt tydliga språk vad gäller den nya kosten. Vi äger ingen våg som fungerar så jag brukar inte ha speciellt bra koll på min vikt, vilket var ganska tydligt när jag första gången på mvc gissade att jag vägde 60 kilo och vågen visade 67. 35 veckor senare vid fullgången graviditet stod vågen på 70. Åtta veckor efter förlossningen visade den 62 hos diabetessköterskan och nu på mellandagarna passade jag på att låna mommos våg som visade 58. Vikten har stabiliserat sig och studentklänningen passar igen. Det spelar inte så stor roll vad vågen visar men visst är det roligare när smaljeansen går på.

Träningen tycker jag inte påverkas alls av att jag inte äter kolhydrater. I början brukade jag äta lite pasta eller ris bara för att jag skulle ut och springa, men det gjorde varken från eller till. Kanske om man skulle springa lite snabbare och inte bara jogga på i jämn takt, svårt att säga.