hemma

Vi kom hem i måndags, minstingen och jag. Anledningen till att vi var så länge på sjukhuset var att han hade lite svårt att gå upp i vikt. Han var ju rätt stor från början, 4240 gram, och stora bebisar behöver mycket mat för att gå upp i vikt. Det tar lite längre tid att börja producera mat efter ett snitt än efter en normal förlossning, så vi har tilläggsmatat honom vid bestämda tider. Det känns lite drygt att väcka en sovande bebis mitt i natten för att börja truga i honom mat, jag menar, vill han sova på nätterna så är man ju inte den som gärna stör den rutinen. Men nu har han i alla fall börjat tjocka till sig igen och blivit en lite piggare bebis.

Mitt minne sa mig att det är rätt jobbigt att ta hand om en liten, men faktum är ju att han mest bara sover, äter och bajsar. Det är nog jobbigare att ta hand om en ettåring, men det har man ju vant sig vid.

Storebror tar det ganska bra, men det är jobbigt när han inte förstår varför jag inte lyfter upp honom. Det är rätt svårt att låta bli också, för jag känner mig mycket bättre efter den här operationen än efter förra. Förra gången blev det operation under narkos, men eftersom det inte var någon panik denna gång så fick jag vara vaken, och man hade tid att sy ihop såret ordentligt. Förra gången blev jag ihophäftad och hade ont i flera veckor efteråt.