andra barnet

Vi har inte haft tid för Alfred och hans aktiviteter på samma sätt som vi hade med Hjalmar, naturligtvis, och det dåliga samvetet har gnagt lite. Oron över att han, om man inte övar tillräckligt, aldrig kommer att orka hålla upp huvudet eller lära sig att ta sig fram. Att han kommer att sitta i en sitter resten av livet. Igår kändes det lite bättre när han plötsligt, på tredje försöket, kom sig runt på mage. Nu ska det bara svängas mest hela tiden. Jag minns att Hjalmar fick kämpa i många dagar om inte veckor innan det lyckades. Kanske har han klurat ut teorin bakom rörelsen när han suttit fastspänd i sittern för att sedan genomföra den. Högst troligt. 

Om man blir såhär glad när dom lär sig att vända på sig, hur ska det inte bli när de lär sig läsa? Eller köra bil? Eller fylla i skattedeklarationen?