lördag 27 september 2014

målat

Livskamraten lägger i skrivande stund de sista penseldragen på fasaden. Äntligen. 





Bilderna kanske inte skvallrar om det men enligt mig är skillnaden enorm. Sa jag äntligen? Äntligen.

lördag 20 september 2014

måla måla liten stuga

jag tänkte redogöra husmålandets olika stadier. Vi har målat och målat och målat, nu är det bara pyttelite kvar.

1. Förskjutning av problemet
2. Långsam insikt om att det borde åtgärdas snarast
3. Offert-förfrågan
4. Offert-förkastelse
5. Panik/desperation
6. Planering
7. Påbörjande av arbetet. Hej-å-hå va bra det går.
8. Oj, det här var drygt.
9. Aj aj, oj oj, blod, svett o tårar.
10. Ljuset i tunneln. Det gick ju bra. Nästa gång får avkommorna måla.

tisdag 16 september 2014

nattningsbloggen

Hjalmar har väldiga problem att somna på dagiskvällarna. Han är jättetrött men somnar inte. Måndag och tisdag är värst. Det är mycket man ska processa, och kanske ska morgondagens bus planeras. 

Det är inte mycket att göra. Sitter och håller honom i handen o går igenom viktigheter och framförallt oviktigheter på telefonen.

måndag 15 september 2014

träningsmotivation

Ärligt talat har det varit lite si och så med träningsmotivationen i sommar. Det har varit så varmt. Jag har sprungit mest korta pass, innan jobbet.

Det spelar inte så stor roll, jag tränar inte med något speciellt mål, utan för att hålla träningen som en del av min livsstil. Däremot hade jag ett mål i sommar, att springa 15 km. Jag klarade det! (Även om jag förlängde sommaren en vecka pga att barnen tog med sig magsjuka hem från dagis, tack tack) Det kändes som en liten seger över diabetesen.

Nu när hösten är här, och luften är svalare tycker jag motivationen återkommer. Äntligen.

fredag 12 september 2014

höstbloggen

Hallåja. 

Jag har fått en del pikar om att det är lugnt här inne. En anledning är att jag har haft en känsla av att behöva förklara mig. Komma med ursäkter för att jag hellre jobbar än är mammaledig. 

Nu har barnen börjat på dagis och de stortrivs. Vilken lättnad! Jag trivs också jättebra på jobbet, och även om det är mycket, full fart från morgon till kväll så gillar jag rutinerna. 

Skrakan jobbar 80% och är hemma med barnen på fredagar, ett arrangemang som passar vår familj väldigt bra. Hur kan det vara fel om alla är nöjda? Vilken himla tur att man får välja hur man gör nuförtiden.

Vi hörs snart igen.