nålar och fanskap

Idag var det dagen för sockerbelastningstestet. Det går ut på att man inte äter och inte dricker något på många långa timmar innan, en utmaning som heter duga för mig i vanliga fall och det hjälper inte upp saken att jag har en liten raring som dessutom ska ha sitt. Men det gick rätt bra i alla fall, krockade inte bilen på vägen och hamnade inte i bråk med någon utan satt snällt på min stol och läste tidningar mellan blodproven.

Nålar är inte min favorit, och det skar i hjärtat när en liten flicka skulle tvingas att ta blodprov för hon var så rädd att hon bara skrek och skrek, det hjälpte inte att mamman försökte lugna henne och muta henne med leksaker. Det där kommer jag aldrig att klara av. Speciellt inte eftersom jag förstår precis hur hemskt det är det där med nålar i armar och händer, även fast det oftast går väldigt snabbt och smärtfritt som tur är. Maken har redan lovat att ta nål- och sprutansvaret för vår lilla avkomma, så får jag sitta i bilen och hålla händerna för öronen.