tisdag 8 december 2015

Att leva med en kronisk sjukdom

Att ha diabetes typ 1 är inte så kul. Det suger ganska hårt faktiskt. Eftersom jag sköter kosten har jag inte så svajigt blodsocker, det är ibland på natten eller morgonen som det kan vara lite lågt och skakigt.

Men sjukdomen kräver ständigt min uppmärksamhet. Man ska ha med sig insulin, nålar och mätare, komma ihåg att ta sitt insulin och hela tiden känna efter hur man mår. Det är inte bara maten som påverkar sockernivån. Stress höjer sockret och jag har för tillfället en tvååring som sätter sig på tvären vid varje givet tillfälle. Man blir automatiskt irriterande självcentrerad.

Nu säger min läkare att kolesterolet är högt och behöver medicineras. Jag säger att enligt nya studier lär det väl inte vara så farligt med högt kolesterol? Läkaren skruvar på sig. Jo, om man har diabetes är det farligt. Mina övriga värden är ju bra påpekar jag. Jag skickar hem ett recept, får du biverkningar så får du sluta medicinera och lägga om kosten istället. Pest eller kolera (läkarens egna ord). Biverkningarna är inte så trevliga, diabetes har jag iofs redan, men muskelvärk och tankesvårigheter finns inte heller på önskelistan. Jag tror nog att läkemedelsindustrin går runt fast jag inte hämtar ut medicinen.

Ett surt diabetesinlägg på grund av min telefontid med läkaren tidigare idag. Som sagt så mår jag ju bra mest hela tiden och det kunde ju ha varit värre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar