Dagisbarnen

Första dagisåret hade vi löjligt enkla lämningar på dagis, man såg knappt röken av ungarna när man kom dit och fick vara glad om man fick ett hejdå.

När Hjalmar fyllde 3 var han tvungen att byta dagis, vilket var jättebra för honom men inte lika kul för Alfred som blev kvar på småbarnsdagiset.

Nu har det varit lite klängiga lämningar med Alfred, lite tårar och bråk. Mammahjärtat går i tusen bitar varje gång och jag hoppas att den fasen snart ska vara över. 

Dom har det jättebra på dagis, och dom leker oftast riktigt bra tillsammans sen efter en dag på olika håll. När Alfred får byta dagis ska dom förhoppningsvis få vara på samma ställe tills dom börjar skolan.