sockerstrejk

Nu när nätterna varit dåliga och graviditeten är över har jag unnat mig en del glass, kakor, bröd och pasta. Jag känner mig hungrig mest hela tiden nu när jag ammar, men socker är inte vad varken jag eller Alfred behöver. Så nu blir det andra bullar! Sockerstrejk fram till jul. Då ska förhoppningsvis suget eller snarare ovanan vara borta.

Jag längtar också efter att få börja springa igen. I mitten på december tänkte jag mig ut på premiärtur om läkaren ger tummen upp. Äntligen. Springa utan mage. Det måste ju gå jättelätt! (Troligen inte men så småningom)

en famnbebis

Vi har väl kommit in i någon slags vardag nu, och lärt känna vår lilla Alfred lite bättre. Jag trodde att han var en sån bebis som var nöjd med att ligga och titta, men det visade sig att jag hade fel. De första veckorna var han nöjd med det, men det beror kanske mest på att han låg och sov då. Nu är han nöjd bara han får vara i famnen. Men något skrikmonster är han i alla fall inte, fast det är lite gnäll och lite ont i magen ibland. Första utvecklingssprånget gick nästan obemärkt förbi, och det var jättestor skillnad efteråt, nu är han vaken nästan hela dagarna känns det som. Han kommer ofta i andra hand eftersom storebror skriker högst. Men de verkar rätt nöjda med det arrangemanget tillsvidare.

Hjalmar verkar tycka att lillebror är rätt underhållande nu, och hjälper gärna till med att ge nappen, paja honom på huvudet och gunga babysittern. Ibland blir han lite irriterad, rynkar ögonbrynen, skakar uppgivet på huvudet och suckar och tycker att kan någon få tyst på ungen snart?! Men oftast är det trevligt med en liten bebis i huset.

Nätterna har äntligen börjat fungera bra, och jag hoppas att vi har hittat en dygnsrytm som är här för att stanna nu. Alfred äter två gånger per natt, och somnar sedan om utan större bekymmer.

Förövrigt håller vi(mest maken) på och bygger och så småningom kan vi flytta upp till övre våningen. Maken är pappaledig ända fram till nyår och det är verkligen en sann lyx. Det underlättar enormt att vara två, det hade helt enkelt varit omöjligt att få vardagen att fungera annars, när jag dessutom är opererad. Efter nyår ska vi väl vara så inne i våra rutiner att vi ska klara oss själva på dagarna, jag och våra små.

sömn och den lilla kvinnohjärnan

Inatt har jag fått sova nio timmar, i tretimmarsintervaller. Jag blir så trött på ord som "gravidhjärna" "amningshjärna" och allt snack om dessa "hormoner" som påverkar en. Visst är man säkert hormonstinn men det är inte många som fungerar som dom ska när dom inte fått sova, speciellt inte när det går veckor och månader utan ordentlig sömn. Man vet ju hur dagen kan vara förstörd efter bara en dålig natt ibland.
Jamen poängen var i alla fall att jag har fått sova och humöret är rätt bra. Senare ska vi ut med vagnen för solen skiner.