godnatt!

Ska strax släcka lampan och sova första natten i huset. Det känns märkligt, men bra. Kanske det kommer bilder någon dag snart. Annars är det bara att svänga in på kaffe!

rapport

Nu har vi börjat packa! Har inte riktigt kunnat göra det tidigare när vi inte har haft utrymme för alla flyttlådor någonstans. Snart kan vi i alla fall börja roada.

ett kärt besvär

Vi har varit och byggt hela helgen igen, gårdagen gick till städning för min del. Dammsuga, torka damm, tvätta fönster, dammsuga igen och torka av golven. Ett kärt besvär att städa i eget hus.

Det kommer också att bli ett kärt besvär att ta dessa i användning;

Tiden utan diskmaskin närmar sig äntligen sitt slut!

en känslig kille

Lilla Hjalmar är en känslig kille när det gäller vissa ljud. Elvispen och dammsugaren. Bakplåtspapper som prasslar och kuvert som öppnas. Därför har han öronskydd när morsan bakar. Konstigt nog är han inte känslig för sitt eget gapande och prasslandet som kommer av hans "läsande". En mycket selektiv känslighet.

spenderar-byxorna på idag

Idag har jag varit på synundersökning, ingen större förändring som tur. Så fick jag också beställt nya glasögon, som 30-årspresent till mig själv. Man fick ett par Ray Ban på köpet. Tackar! Hade ändå tänkt köpa ett par i vår så det passade ju bra.
Sedan beställde jag ett matsalsbord plus stolar. De hade bra paketpris på em så jag struntade i hemmafixar idén.
Sen köpte jag mera tak- och väggfärg.

Sen tyckte jag att det fick vara färdigspenderat för i dag.

Färdiga ytor ruular!

Det är trevligt att man börjar se lite färdiga resultat i huset nu. Fortfarande finns massor kvar att göra, men man börjar ändå få en uppfattning om hur det kommer att bli. I morgon ska vi måla och fixa med lister och sånt. Då kanske det kommer upp lite bilder också.

Trevlig helg!

resultatet

Det här plus sista väggen är resultatet av makens slit och mitt väntande idag. Inte så pjåkigt för en nybörjarkaklare!

för att provocera gamla-cyniker-jag

Jag och maken har snart varit tillsammans i fem år. En ganska kort tid kan tyckas, men vi har känt varandra i nio år. Fortfarande har jag en känsla av att vi aldrig får tillräckligt med tid tillsammans. Vi har jobbat långa pass ifrån varandra, och just nu bygger vi för fullt, vilket betyder att en av oss, oftast han, är på bygget och den andra, oftast jag, tar hand om lillisen.

Men det är bra att få sakna och längta. Man uppskattar vad man har. Med risk för att låta töntig och skriva något som cyniker-jag-för-några-år-sedan skulle ha klappat till mig för så känner jag mig väldigt tacksam varje kväll när jag går och lägger mig.