mörker

Idag blev det liksom aldrig ljust. Det är tur att det snart vänder och vi börjar gå mot ljusare tider igen. Båda pojkarna sover, maken är ute och julhandlar och jag sitter framför datorn och äter lunch i lugn och ro. I natt har Alfred sovit 7 timmar i sträck. Jag måste riktigt kolla att han verkligen andades när jag vaknade. Dom sover alldeles ljudlöst, alla mina pojkar.

Vi ska se hur mycket fixande man hinner med innan det är full rulle här igen.

lucia, löpning och målade tak

Igår var jag och sprang i det vackra luciavädret. 2 grader varmt, solsken och nästan vindstilla. Första löpturen på 16 veckor! Nästan så jag är hög på endorfiner fortfarande. Det beror kanske lite på att alla tak är målade också. När man målat alla x antal varv är det rätt skönt att dra sista varvet med rollern. Nu börjar det bli dags att städa och bygga Ikea-möbler! Sånt pysslar vi med.

fotot

Det går inte att fotografera Hjalmar just nu, eftersom han ska fingra på kameran/telefonen så fort han ser den. Här kommer två exempel på misslyckade försök och till sist den lyckade bilden. Ungarna sover men man kan ju inte få allt. Dessutom är dom ju faktiskt extra söta när dom sover.

julfint eller..

Vi har försökt göra lite julfint i nya hemmet, och lyckats med varierande resultat. Mot vägen har vi ljusstakar, Nykarlebystjärnan och två mindre stjärnor. 

Runt matbordet ville jag ha julgardiner och har letat med ljus och lykta efter färdigsydda fina röda gardiner. Nyansen och tyget jag hittade till sist ger inte riktigt den julkänsla jag letade efter. Eftersom vi hade ett vinterbröllop har vi en del fina ljusslingor som kan vara bra att göra lite julstämning med. Jag vet inte ännu om jag är helt nöjd med resultatet. Julfint eller strippklubb, skillnaden är hårfin.

lilla jul

Lillajulen kom och gick, jag bakade pepparkakor och vi tapetserade i Hjalmars rum. Det blev jättefint med den nya tapeten. Jag ska försöka ta lite bilder någon dag och visa lite vad vi har gjort hittills.

Nu väntar vi på stora julen och alla våra gäster. Det ska bli så skönt att fira jul i eget hem, och slippa klä på och av halare, åka båt, bil och vimsa runt mellan alla ställen hela julhelgen.

sockerstrejk

Nu när nätterna varit dåliga och graviditeten är över har jag unnat mig en del glass, kakor, bröd och pasta. Jag känner mig hungrig mest hela tiden nu när jag ammar, men socker är inte vad varken jag eller Alfred behöver. Så nu blir det andra bullar! Sockerstrejk fram till jul. Då ska förhoppningsvis suget eller snarare ovanan vara borta.

Jag längtar också efter att få börja springa igen. I mitten på december tänkte jag mig ut på premiärtur om läkaren ger tummen upp. Äntligen. Springa utan mage. Det måste ju gå jättelätt! (Troligen inte men så småningom)

en famnbebis

Vi har väl kommit in i någon slags vardag nu, och lärt känna vår lilla Alfred lite bättre. Jag trodde att han var en sån bebis som var nöjd med att ligga och titta, men det visade sig att jag hade fel. De första veckorna var han nöjd med det, men det beror kanske mest på att han låg och sov då. Nu är han nöjd bara han får vara i famnen. Men något skrikmonster är han i alla fall inte, fast det är lite gnäll och lite ont i magen ibland. Första utvecklingssprånget gick nästan obemärkt förbi, och det var jättestor skillnad efteråt, nu är han vaken nästan hela dagarna känns det som. Han kommer ofta i andra hand eftersom storebror skriker högst. Men de verkar rätt nöjda med det arrangemanget tillsvidare.

Hjalmar verkar tycka att lillebror är rätt underhållande nu, och hjälper gärna till med att ge nappen, paja honom på huvudet och gunga babysittern. Ibland blir han lite irriterad, rynkar ögonbrynen, skakar uppgivet på huvudet och suckar och tycker att kan någon få tyst på ungen snart?! Men oftast är det trevligt med en liten bebis i huset.

Nätterna har äntligen börjat fungera bra, och jag hoppas att vi har hittat en dygnsrytm som är här för att stanna nu. Alfred äter två gånger per natt, och somnar sedan om utan större bekymmer.

Förövrigt håller vi(mest maken) på och bygger och så småningom kan vi flytta upp till övre våningen. Maken är pappaledig ända fram till nyår och det är verkligen en sann lyx. Det underlättar enormt att vara två, det hade helt enkelt varit omöjligt att få vardagen att fungera annars, när jag dessutom är opererad. Efter nyår ska vi väl vara så inne i våra rutiner att vi ska klara oss själva på dagarna, jag och våra små.

sömn och den lilla kvinnohjärnan

Inatt har jag fått sova nio timmar, i tretimmarsintervaller. Jag blir så trött på ord som "gravidhjärna" "amningshjärna" och allt snack om dessa "hormoner" som påverkar en. Visst är man säkert hormonstinn men det är inte många som fungerar som dom ska när dom inte fått sova, speciellt inte när det går veckor och månader utan ordentlig sömn. Man vet ju hur dagen kan vara förstörd efter bara en dålig natt ibland.
Jamen poängen var i alla fall att jag har fått sova och humöret är rätt bra. Senare ska vi ut med vagnen för solen skiner.

hemma

Vi kom hem i måndags, minstingen och jag. Anledningen till att vi var så länge på sjukhuset var att han hade lite svårt att gå upp i vikt. Han var ju rätt stor från början, 4240 gram, och stora bebisar behöver mycket mat för att gå upp i vikt. Det tar lite längre tid att börja producera mat efter ett snitt än efter en normal förlossning, så vi har tilläggsmatat honom vid bestämda tider. Det känns lite drygt att väcka en sovande bebis mitt i natten för att börja truga i honom mat, jag menar, vill han sova på nätterna så är man ju inte den som gärna stör den rutinen. Men nu har han i alla fall börjat tjocka till sig igen och blivit en lite piggare bebis.

Mitt minne sa mig att det är rätt jobbigt att ta hand om en liten, men faktum är ju att han mest bara sover, äter och bajsar. Det är nog jobbigare att ta hand om en ettåring, men det har man ju vant sig vid.

Storebror tar det ganska bra, men det är jobbigt när han inte förstår varför jag inte lyfter upp honom. Det är rätt svårt att låta bli också, för jag känner mig mycket bättre efter den här operationen än efter förra. Förra gången blev det operation under narkos, men eftersom det inte var någon panik denna gång så fick jag vara vaken, och man hade tid att sy ihop såret ordentligt. Förra gången blev jag ihophäftad och hade ont i flera veckor efteråt.

på BB

Vi är alltså på BB, jag och lillebror Alfred som kom natten till onsdag. Det var planerad igångsättning på tisdagskväll men värkarna startade redan på natten till tisdag. Hela äventyret slutade med ett snitt, men det var ändå en bra upplevelse. Jag kände mig hela tiden trygg med barnmorskorna och läkaren och hade världens bästa hejar-skraka med mig.

en bra typ

Han är en bra typ att hänga med, våran Hjalmar. Jag gillar verkligen den här åldern. Nu verkar han nog förstå att det är något på gång, för han är ovanligt famnig och sitter gärna brevid mig i soffan och håller handen på mitt knä flera minuter. Det låter inte så mycket, men vanligen far han omkring och sitter aldrig stilla, så det är rätt ovanligt. Dessutom hämtar han mina glasögon, och om han märker att jag håller på bli galen för att han plockar ur kökslådorna för hundrade gången samma dag så kan han också börja städa upp lite efter sig på eget initiativ. Trotsar gör han nog, om han inte får som han vill så lägger han huvudet i golvet och skriker. Men inte lika helhjärtat som när han har båda föräldrarna hemma.

Hans favoritlek är att prata i telefonen, och telefonen kan i princip vara vad som helst. Då går han runt och babblar och skrattar åt sina egna skämt. Han tycker också om att duscha (det är lindrigare än badandet för det innebar så mycket städande efteråt), att borsta tänderna och att trycka på knappar.

en bra dag

Imorse var det tidig väckning för vi skulle iväg till rådgivningen. Nämen ojdå Hjalmar, hade du velat sova en stund till? Vilken osis! Som han själv brukar säga alla andra dagar.. Hehe. Nåja, som tur har ungen ett strålande morgonhumör och pratade med alla vi mötte på sjukhuset och skulle absolut sitta i barnmorskans famn och leka med hennes dator, alla pennor och blodtrycksmätaren. Sen for vi in till spökstaden Mariehamn där alla butiker öppnar framåt eftermiddagen, och åt vår gröt och prövade en ny larmknapp på en annan invalidtoa.

Efter det for vi på en mamma-barn-träff, jättekul att träffa andra mammor och lika gamla barn, dessutom hade de en hund där vi var och det var det roligaste Hjalmar har sett nångång tror jag. Han var så till sig att han somnade på direkten i bilen på väg hem sen. Såklart var han på god väg att starta diskmaskinen hos värdinnan också, det här med knappar är grejer tycker Hjallis.

uppdaterar

Min mommo har skaffat sig en padda och börjat följa min blogg, så då tycker jag nog att man måste uppdatera lite också!

Idag har jag och Hjalmar varit och handlat. Prio nummer ett var lampor till vår farstu, det börjar bli mörkt och jag skulle vilja ha lampor i fönstren så man inte ser rakt in i huset. Vi hittade inga tyvärr, eller direkt jag såg något som skulle ha kunnat duga så klagade Hjalmar högt och tydligt på att vi stod stilla för länge och började kasta saker omkring sig. Däremot fick jag mig en fritidsuniform som jag ska ha på sjukhuset, hittade ett par jättesköna byxor på hm för 9,90. Det var dom värda, de var så bra att jag kunde ha dom nu fast jag nästan är sprickfärdig. Hjalmar fick också någon slags leksak eftersom han hade så långa fingrar och jag var dum nog att köra vagnen förbi leksakerna. Men den kanske är intressant någon dag i alla fall, även fast allt annat verkar mera lockande. Hur roligt kan man ha med durkslag, visplar och skärbräden egentligen? Väldigt roligt tydligen.

Ett partytrick som Hjalmar gjorde när vi var i gallerians skötrum (som också är invalidtoalett) var att trycka på alarm-knappen. Det tog ett tag innan jag hittade reset-knappen men som tur så hann det i alla fall inte komma någon räddningspatrull. Men det kan nog hända att vi får påknackning av socialen snart för det är inte länge sedan jag fick en lyxig sovmorgon som blev förstörd när jag hörde en röst i makens telefon "Räddningscentralen, vad är det som har hänt?" Som tur så hade Hjalmar mycket att förklara så de förstod nog att det inte var någon avsiktlig uppringning.

genomskådad

Nu tog det ju inte länge innan soffsovandet fick sitt slut. Redan natten efter hörde jag trippande steg och plötsligt var det en liten krabat till som tyckte att han skulle sova på soffan. Så nu trängs vi i sängen igen. Men det går ganska bra och man får ta varje tillfälle som ges dagtid också att försöka lägga sig i viloläge en stund.
Maken far på jobb imorgonbitti, så nu ska vi hoppas att bebisen orkar vänta 10 dagar till. Sen är det fritt fram.

nästan religiös!

Alltså hur skönt det är att sova! Man blir nästan religiös. Inatt har jag sovit hela natten och inte varit uppe och sprungit en enda gång. Även om klockan ringde 06:00 så var jag ändå mer utvilad än på flera månader. Jag har sovit på soffan och det visade sig vara ett vinnande koncept, både för min och för Hjalmars nattsömn. Det var det där då om vem som bestämmer här i huset, men det är klart att om lillisen tycker att han behöver ha en 1,80 cm säng (delat med pappa då på nåder som ligger och balanserar på kanten) så måste han ju få det.

Idag har jag varit på ultra och konstaterade att det inte är någon pyttebebis i magen. Han är nästan hela kilot större än vad Hjalmar var när han föddes, och det är tre veckor kvar till BF. Så troligen blir det av tidigare än så. Hur har vi inte bestämt, men förhoppningsvis kommer det igång spontant eller i alla fall med bara lite hjälp. Huvudet är redan "halvvägs ute", så förutsättningarna är bra i alla fall.

ny i håret och sömnproblem

Det var ingen bra natt inatt, Hjalmar har varit vaken i timtal, och då kan jag själv inte sova och det är också vad han eftersträvar, när han ligger där och petar, knuffar och till sist sparkar på en. Att sova i egen säng är inget alternativ för den lilla raringen, han blir helt ifrån sig så fort han hamnat i spjälsängen, fast den är precis bredvid vår. Själv måste jag upp flera gånger per natt, bebisen trycker på blåsan och ska ha mat.

Jag hade bokat frissatid imorse, och var fruktansvärt trött och hade en dunkande huvudvärk när jag kom dit. Efter en par timmars pyssel som inkluderade massagestol och huvudmassage kände jag mig som ny. Bra grej.

Idag blev det ingen dagssömn för ungen, och han somnade på rekordtid redan 18:30. Vi brukar lägga honom 19:tiden, även om det kanske vore bättre för nattsömnen att hålla upp honom lite längre. Men det är så skönt för den höggravida lata mamman när hon får vara i fred på kvällen. Tips och råd för bättre nattsömn (främst för ettåringen) tas tacksamt emot.

skön lördag

Idag har Hjalmar varit hos sin farmor och farfar. Jag har passat på att städa lite, men mestadels har jag bara tagit det lugnt. Pysslat med lyxig egentid som att äta i lugn och ro, spela onödiga spel på facebook, duscha utan att ha ett öga på babyvakten och bara sitta stilla och vara tyst. Låter kanske inte som så stora grejer, men väldigt väldigt skönt. Nu är det bara en dag kvar som vi är på tumanhand, sen kommer maken äntligen hem från de sju haven.

Och vet ni, imorgon är det en månad kvar till BF. Snart kan tyckas, men det känns som en evighet.

självömkan och längtan efter julen

Igårkväll tyckte jag så fruktansvärt synd om mig själv. Huset var en enda oreda, det var tungt att städa för jag blev andfådd bara av att böja mig ner för att plocka upp alla attiraljer som låg på golvet. Komposten skulle tömmas, kläder skulle vikas, värmepumpen hade något felmeddelande och ja ni vet, hela världen var emot mig. Jobbigt när man inte riktigt tål folk som tycker synd om sig själva. Och när man vet att det inte är speciellt synd om en.

Men det måste liksom processas och sen blir det bra igen. Arg blir jag också. Arg på min diabetes, arg på tjockmagen och benen som bara krampar trots att jag använder stödstrumpor och smörjer in dom med mirakelsalva. Dessutom blir jag arg på maken för att han inte är tjock och får kramp i benen och svårt att sova. Nån gång kunde väl han ta på sig graviditeten tycker jag, så jag fick lite ledigt. Men nu är det ju faktiskt inte möjligt, jag inser det.

Lösningen på problemet, som min kloka gravida bundsförvant konstaterat, är att försöka aktivera sig. Vi ska ta oss ut på lite matshopping jag och Hjalmar, när han har sovit klart. Så kanske vi går och tittar lite i stan på samma gång. Då hinner det inte bli så oredigt hemma heller. Och tjockmagen glöms bort en stund.

Nu ser jag faktiskt fram emot julen. Det är inte så att jag inte brukar göra det, men jag brukar i alla fall vänta tills det blivit december innan jag börjar göra det. I år blir en annorlunda, helt ny sorts jul, vi kommer att fira hemma hos oss. I vårt hem. Huset fullt med flera generationer och dessutom en pytteliten bebis. Det blir nog bra.

hungrig

När alla andra börjat fasta enligt konstens alla regler har jag börjat lägga in ytterligare måltider under dygnet. Det är inte för att jag skulle behöva kolhydrater, utan snarare för att jag ger efter för suget och kompenserar med insulin. Hurra! säger dietisten, nåja.. säger jag. Det har jag verkligen märkt att ju mer kolhydrater jag äter, desto snabbare blir jag hungrig och ordentligt hungrig. Så ibland blir det mellanmål mitt i natten. Men bebisen växer normalt och jag mår bra, och det är ju huvudsaken. Jag har stora förhoppningar på att slippa snitt denna gång och läkaren var också optimistisk. 

goda grannar

Igår när jag och Hjalmar hämtade posten fick vi med oss en påse zucchini hem. Grannen hade större skörd än han hann använda. Snacka om närodlat! 

Just nu har vi besök av morbror Axel. Det är bra med lite förstärkning när faderskrakan är på jobb.

kvällssysslor

En rätt fin stund på dagen, när Hjalmar somnat och hans lekhörnor (alltså alla hörnor och ytor) är uppstädade. Får man gå och lägga sig nu?

roddmaskin

Inte riktigt läge för att inhandla nya träningsredskap nu men.. En vän till mig har skaffat en roddmaskin och på något vis har jag tydligen gått och tänkt lite på det, inte aktivt men lite i bakgrunden. Som ett långkok ni vet. En roddmaskin ger ju verkligen hela kroppen bra träning, och skulle vara ett perfekt komplement till löpningen.

För tillfället är det lugnt på träningsfronten, jag var optimistisk och packade ner träningskläderna i jobbväskan, men konstaterade att det räcker att stå och gå 10-12 h/dag när man har en bula på magen som växt i åtta månader redan. Imorgon tänkte jag försöka mig på ett kort och långsamt löppass, för jag har lite abstinens, men sen blir det nog mest promenader misstänker jag.

Men en roddmaskin alltså. Kanske till våren.

med fast mark under fötterna

Nu är jag på hemmaplan igen, allt har gått bra, både på jobbet och hemma.

Jag gick ut hårt med fyra dagar i café, full båt och fullt ös helt enkelt. Första kvällen tvivlade jag nog på att jag skulle klara 10 dagar till, ryggen och fötterna protesterade. Men sen blev det bara lättare, och sju dagar i parfymen med olika befattningar var riktigt roligt.

Jag trodde inte innan jag fick barn att jag skulle klara av att jobba så länge hemifrån, men faktum är att det gick riktigt bra. Man hann inte tänka så mycket på hemlängtan eftersom det var mycket att stå i, och det var väldigt skönt att låta mammarollen stå i bakgrunden ett tag och "bara" vara Sandra. Jag ska jobba sammanlagt sex dagar till, sedan blir det att förbereda sig för att vår sprillans nya, mycket efterlängtade bebis ska komma in i familjen "på riktigt".

packar jobbväskan

Det har varit fullt upp här, maken har varit på jobb 10 dagar men jag har haft gäster så dagarna har gått fort. Nu är det snart min tur att dra iväg till sjöss.

Jag har grävt fram arbetsskorna, fixat läkarintyg och handlat stödstrumpor. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta 11-dagarspass. Sen har jag ett 3-dagarspass i slutet på månaden, och sen blir det troligen att återgå till föräldraledigheten, och vänta på att lillebror ska vara redo för sin entré.

husbygge

Igår tapetserade vi hallen och just nu håller maken på och lägger den allra sista takpanelen med hjälp av en kompis. Jag och Hjalmar har flytt fältet, jag eftersom jag är lite orolig för säkerheten (panelen som ska upp är precis ovanför trappan) och Hjalmar för att han ogillar oljud. Nu är vi på promenad och tar en paus i skuggan.

en milstolpe nådd

Nu är alla "krångel-up" tapeter på plats. Det blev riktigt snyggt, det är ju rätt svårt att veta hur det kommer att se ut på väggen bara utifrån bilder och att titta på mönstret på rullen. Det blev inte så mörkt heller, och bara vi får lister, garderober och dörrkarmar på plats har vi alltså sovrummet klart. Vilket innebär att vi har ett "riktigt" gästrum också.

på tapeten

Nu är svärföräldrarna tillbaka från sin resa och vi passar på att få lite gjort på huset så länge vi båda är hemma, och har tillgång till barnvakt. I tisdags målade jag väggarna i vårt sovrum för att det inte skulle skina igenom tapeterna, maken fortsatte golvläggandet och idag ska vi börja tapetsera. Det är tyvärr inga easy up-tapeter, men jag hoppas vi ska vara så rutinerade vid det här laget att det ska gå bra i alla fall. Kanske det kommer bilder sen om det går bra.

Före målandet tog fart, nu är rummet mycket mörkare och mindre.

äntligen!

 Faderskrakan är alltså på väg hem.

Nu har jag och Hjalmar varit på tumanhand alldeles för länge, så det ska bli skönt att få lite förstärkning. Det har varit full fart, jag känner mig som en gammal pensionär ibland när jag försöker hinna med, för han har inte tid att sitta stilla många sekunder, den lilla raringen. Idag tog han några steg utan att hålla i sig, han har gjort det förut också men utan att riktigt tänka på det, kanske han är taggad att gå längre nu när han förstår vad han kan.

Jag får besök av två barndomsvänner i helgen, det ska bli jättekul! Nästa gång maken är på jobb kommer jag också att ha besök, i omgångar. Det är fint att man har vänner som tar sig hit till holmen, det uppskattas verkligen.

ett år!

Idag fyller Hjalmar 1 år, och jag måste säga att det är den bästa åldern hittills. Han är verkligen på bra humör för det mesta just nu, pratar och skrattar och kan leka själv lite längre stunder och kommer på krampauser ibland.

Jag tänkte att vi måste ta oss hemifrån och hitta på något kul idag när det är födelsedag och allt, så han inte ska behöva spendera födelsedagen hemma med morsan som vilken annan tråk-dag som helst. Så vi packade oss i bilen och for till Lilla Holmen för att titta på djuren och plaska lite i vattnet. Det var stekhett och massor med folk på stranden, och Hjalmar uppskattade verkligen att det fanns massor med spännande saker att titta på. Jag orkade inte så länge i värmen (det var jättevarmt fast vi höll oss i skuggan) eftersom jag är rätt tjock och rätt så lat, så vi for och handlade lite smått och gott och sen for vi hem igen. Hjalmar somnade i bilen och det var bara att bära in honom i sängen där han ligger och snarkar ännu.

sommar!

Det är rätt tyst här nu, kanske beror det på att man kommit in i semesterläge. Maken for på jobb så jag är gräsänka i 10 dagar, tur att jag har en liten charmknutte att umgås med.

Vår turne på fastlandet är över för denna sommar, det gick riktigt smidigt.
Här hemma hade ormbunkarna växt så nu är "trädgården" täckt med meterhöga ormbunkar.

skärgårdskryssning

Jag har installerat mig i min hytt ombord på Birka Stockholm, där jag ska tillbringa ett dygn. På båten alltså, inte bara i hytten. Först ska jag gå på möte och sen ska jag ta igen lite välbehövlig vila. Hjalmar får ta igen lite efterlängtad pappa-tid.

solsäsongen

Stockholms-shoppingen denna gång resulterade ju i en Emil-mössa åt Hjalmar som han fick av mommo, och själv shoppade jag loss på solskydd på Apoteket. Eftersom jag har rätt känslig hud och lätt bränner mig är det bäst att skydda sig. Dessutom får man lätt pigmentförändringar när man är gravid. 

Planen är ändå att sitta mest i skuggan och fixa färgen med BUS helt enkelt. 

skansen!

Igår var jag och Hjalmar till Stockholm för att möta upp hans mommo och moffa. Vi gick på Skansen, och det var uppskattat. Fint väder, spännande djur, och massor med andra roliga barn att titta på.
Vi åkte med morgonbåten och kom tillbaka med kvällsbåten, en lång och intensiv dag för en liten (och en stor), som tur så sov han största delen av bussresorna.

Hjalmar fick en Emil-mössa som konstigt nog fick sitta på största delen av dagen.

trädgården

Det finns inte mycket energi för bloggandet just nu, jag är gräsänka denna vecka och Hjalmar sitter aldrig stilla. När han sover försöker jag röja undan, duscha, se vad som händer på fejjan och vila. Jag har blivit bättre på att sova när barnet sover, eftersom det händer sig att det är jag som somnar först när "vi" ska vila.

Så här ser det ut i vår trädgård för tillfället. 

sommarregn!

Bästa spring-vädret ikväll, 20 grader och duggregn. Jag är väl lite konstig, men jag gillar verkligen att springa i regn. 

Nya skorna är super, det blir nog asics från och med nu. Jag kör med så stora skor att jag får på mig dom utan att snöra, fick det rådet på löplabbet när jag provade ut mitt förra par, jag var lite skeptisk och orolig för skoskav, men det fungerar jättebra. 

Åhh, endorfinerna! Hoppas jag orkar springa hela graviditeten.

livskvalitet och diabetes

Förra veckan visade Yle Fem ett reportage om  Lasse som fått diagnosen typ 2 diabetes, och som genom ändrad kosthållning blivit frisk. Enligt de riktlinjer som gäller för diabetiker i Finland, har han blivit frisk på fel sätt. Här är kan man se programmet om det intresserar; http://arenan.yle.fi/tv/1863655

Det som irriterar mig mest är att representanten för den grupp som arbetar fram kostråd för diabetiker anger människors rätt till livskvalitet som en orsak att inte informera om att det finns ett alternativ till medicin och längre utvecklad sjukdom, nämligen ändrad kosthållning. Som om diabetiker är så enkelspåriga att de hellre injicerar mer och mer insulin, dras med följdsjukdomar och svajande blodsocker resten av livet, än lämnar bort socker, snabba kolhydrater som potatis, ris, pasta och vanligt bröd. Som om fikabrödet på jobbet ger så mycket livskvalitet att det inte går att leva utan.

För mig känns det överhuvudtaget inte ens som en uppoffring, utan som en befrielse. Det finns ju så mycket man kan äta, som är gott och som gör att man mår så mycket bättre. Åtminstone tycker man ju att man borde ha rätt att välja själv, och avgöra vad som är livskvalitet och hur sugen man är på att knapra mediciner för resten av sitt liv.

första morsdagen

I morse när jag vaknade kom jag inte alls ihåg att det var morsdag, och hade egentligen inte förväntat mig någon uppvaktning heller. Så jag blev både förvånad och glad när det visade sig att Hjalmar hade fixat en present; ett spel som handlar om mamma-snack. Det passar ju bra eftersom jag samlar på spel.

Hjalmar har spenderat största delen av helgen hos fammo och faffa, medan vi har fortsatt med byggandet och målandet här hemma.

lillebror!

Det känns som att jag inte har så mycket att skriva om just nu, så det är lika bra att klargöra grejen här på bloggen också, även om de flesta av mina läsare redan vet hur det ligger till. Hjalmar ska få en lillebror!

I måndags var vi på rutinultraljud, och då syntes inte könet riktigt, men läkaren gissade på en tjej. Det som var lite mera bekymmersamt var att hon uppfattade att någonting i huvudet inte stod rätt till. Så jag fick en ny tid till överläkaren idag. Dum som jag var så började jag ju googla vad det kunde vara och var riktigt nervös idag när jag äntligen fick träffa läkaren. Som tur var så var allt i sin ordning, det såg riktigt bra ut. Men någon tjej var det inte!

Det hade ju varit kul med en tjej, men idag var verkligen innebörden av "huvudsaken att det är friskt" så sant som något bara kan vara. Det blir bra med en kille, och det kommer nog att bli full rulle här misstänker jag, när bröderna kommer igång på allvar med allt bus man kan tänkas hitta på.

vi bygger vidare

Igår var Hjalmar hos farmor och farfar, så vi fick möjlighet att fortsätta vårt byggande. Vi fick uppspikat taket i vårt sovrum, och nu är det bara lilla sovrummet, allrummet uppe och badrummet uppe som saknar tak. Det tar sig. Idag har jag målat taket ett varv, det ska målas ännu ett varv innan det är klart. Men det får bli en annan dag. Nu ska vi bara ta det lugnt och se på fotboll.

dom "rätta" mammakänslorna

Varning för ett långt självterapeutiskt inlägg.

Jag har alltid varit en väldigt känslig person, lite väl känslig periodvis kanske. Jag förväntade mig därför att bli överväldigad av känslor när Hjalmar föddes, och det var väldigt jobbigt när alla känslor bara uteblev. Möjligen kan det delvis bero på att det blev snitt, vissa hormoner lär inte ska utlösas då. En annan orsak var nog att jag tyckte att graviditeten i sig var så påfrestande, eftersom jag kämpade med mitt blodsocker och gjorde precis allt rätt (enligt dom råd jag fick då..) och ändå lyckades jag knappt hålla det i skick. Jag såg fram emot att graviditeten skulle ta slut minst lika mycket som att bli mamma.
 
Förväntningarna på denna känsla som "man bara kan förstå om man har varit med om den", var kanske också lite för hög. I och för sig så lär det faktiskt vara en sanslöst häftig upplevelse för de allra flesta. Jag märkte redan på uppvaket när de berättade för mig att vi fått en frisk och fin pojke, att min reaktion inte var den förväntade. "Ja, vad bra", sa jag. "Visste du att det skulle bli en pojke?" frågade sjuksköterskan besviket. Hon hade förväntat sig ett glädjetjut tror jag. Men jag hade fullt upp med att försöka att inte somna om, efter narkosen var jag livrädd för att somna av någon anledning.

När jag äntligen fick se honom (det tog ett tag innan någon hade tid att hämta mig), blev jag förvånad över hur han såg ut. Det har jag hört att är rätt vanligt i och för sig, men man tycker ju att man borde känna igen sin egen unge som man gått och burit på i flera månader. Jag tyckte att han var jättefin, han hade ju inte blivit ihoptryckt och stressad under förlossningen, och han hade jättefin färg redan från början. Men det var inget mer, vi kände ju inte varandra då, något som jag hade förväntat mig att skulle komma automatiskt. När vi var på BB gick en av mina närmaste vänner bort i cancer, något som säkert påverkade mig också.

Det tog tid att lära känna varandra, och jag var bara trött och kände mig otillräcklig. Alla symptom på förlossningsdepression som vi gick igenom med sköterskan kände jag igen, men då hade dom ju som tur försvunnit. Det var först efter tre månader som det kollades upp. Speciellt känslan av att vara en dålig mamma och att det var därför han skrek var väldigt jobbig. Jag önskade att jag fick fara på jobb och skämdes för att jag kände som jag gjorde. Vi var på återbesök på rådgivningen efter 8 veckor, och när tanten frågade om vi hunnit njuta av bebistiden tänkte jag nästan börja gråta. Verkligen inte! Fast nu talar jag ju enbart för mig själv, inte för min man.

Nu har jag dom "rätta" mammakänslorna, och dom kommer också svallande när jag ser på foton från när han var nyfödd. Det får mig att känna mig normal och det är en befriande känsla. Vi får se hur det blir med Hjalmars syskon, det känns bra att veta att även om dom rätta känslorna inte infinner sig direkt, så kommer dom senare. Den här gången ser jag mer fram emot det som kommer efter förlossningen, och inte bara att graviditeten ska ta slut.

smarta telefoner?

Jag har ju faktiskt varit nöjd med min iphone, den har varit till stor nytta och glädje och det är den fortfarande, förutom när man ska prata i den. Tyvärr är den inte gjord för detta ändamål, det är både pinsamt och irriterande när det bryter flera gånger under ett samtal.

Vad har ni för telefon? Är det bra hörbarhet? Hjälp!

halleluja!

Jag hade telefontid med min diabetessköterska idag. Förra gången jag pratade med henne om min kost var det mycket "din hjärna behöver kolhydrater", "mera insulin är svaret på allt" och sånt som bara gjorde mig förbannad och fick mig att stänga av helt och hållet. Nu var det andra tongångar! "Var försiktig med kolhydraterna", "inga kolhydrater på kvällarna". Det känns mera meningsfullt att hålla kontakten med någon som vill och kan hjälpa en på riktigt. Mitt kryphål när det gäller kosten är när jag är ute och springer. Då kan i stort sett vad som helst gå ner utan att det påverkar blodsockret. Man springer rätt så fokuserat när man vet att man har en halv tupla hemma som väntar.

fördomar

Jag har en väldigt lång läslista på telefonen, och de flesta är bloggar skrivna av människor jag aldrig har träffat. Häromdagen hade en av bloggarna skrivit om hur viktig Gud är i den här personens vardag. Jag blev uppriktigt förvånad, för den här personen som jag hade skapat utgående från det jag hade läst var inte alls sådan.

Kanske dömer man andra efter sig själv. Jag anser mig som en väldigt liberal ateist, och har absolut inget intresse av att försöka övertyga någon annan om vad jag tror och inte tror. Om man mår bra av ett aktivt andligt liv, vilket de flesta faktiskt gör, så är det fine. Att Gud skulle ha skapat oss eller att vi återföds är inte mera svårköpt än att man kan ha en bebis i sin mage som blir en människa tycker jag. På något vis utgår jag, helt felaktigt, ifrån att de som har likadan humor som jag, eller annars bara samma syn på något, också delar min grundsyn på tillvaron.

Därför hade jag svårt att lägga in den här biten i den personlighet jag hittat i bloggen. Intressant vilka fördomar man har egentligen. Fast man inte vill erkänna det...

matlista

Igår gjorde vi matlista för sex veckor. Vi gjorde matsedel för fem dagar i veckan eftersom vi är så bortskämda att vi blir bjudna på mat hos svärföräldrarna ganska ofta, och för att det kan vara bra med lite spelrum om man kommer på nåt man vill laga.

Det blev fisk en gång i veckan, vilket är bra. Däremot är vi jättedåliga på att komma på vegetariska rätter! Det blev faktiskt ingen vegetarisk rätt, för våra hjärnor stod helt stilla och det kändes svårt att hitta på något med lite kolhydrater utan kött. Tips och förslag vore jättevälkommet! Förut beställde jag ofta vegetariskt på restaurang, men nu är det nästan alltid kött som gäller. Ibland är jag duktig och beställer fisk.

Viggo i Rederiet gillar kött

I övrigt blev det en ganska varierande meny, det var inte många rätter som återkom på de 30 dagarna. Efteråt ska vi göra en ny lista, jag hade först tänkt att vi ska köra skolmatsalstil och börja om från början, men det kan ju vara intressant att försöka göra en ny lista.

Vi bor på landet nu och det ska storhandlas en gång i veckan. Sparar tid, pengar och energi.

när hände detta?

Alltså shopping-ivern har återvänt och det är tydligen lindex som levererar nuförtiden. Betyder det att de plötsligt börjat göra ungdomliga kläder eller är det jag som blivit gammal? Barnkläderna är också snygga och prisvärda. Dessutom fungerar webshoppen hur bra som helst, till skillnad från hm's.

sommaren är kort

Som Ledin brukar säga. Allt för ofta.

Vi har väl egentligen två saker på måste-listan i sommar; att fara till Österbotten och att måla huset. Vi har också bara två ledigheter som vi är lediga hela familjen, i början på juni och i början på juli. Så det blir pampas i början på juni. Och husmåleri i juli. Sen skulle vi också vilja roadtrippa till Österrike och hälsa på brorsan, vi får se hur vi löser detta.

Jag ska alltså jobba i sommar. Åtminstone i augusti och september. Jag kom på att det skulle vara hälsosamt att komma hemifrån lite, speciellt eftersom det ser ut som att jag blir hemma lääänge än. Lite mors vila inför vad som komma skall.

Om det är någon som har lust att komma till Åland i sommar så kommer jag och Hjalmar att vara hemma större delen av juni och juli, och har man lust att hjälpa till med husmålandet så är man så hjärtans välkommen.. Det låter lockande, jag vet! Det finns ännu plats på anmälningslistan.

Ja, ett råddigt inlägg som mest handlar om att sommaren börjar vara uppbokad.

det är vår!

och "det som göms i snö kommer fram i tö.." Vi ska försöka rensa upp runt huset i helgen för det ser rent ut sagt för jävligt ut. Bråte överallt i stora högar.
Annars tycker jag att dagarna och veckorna bara rusar förbi. Vi har redan passerat halva april och sommaren är i antågande. För min del får veckorna gärna rusa just nu.
Det är full rulle, Hjalmar sitter inte stilla en sekund av sin vakna tid. När han väl somnat på kvällarna så orkar jag inte mycket mer än att slöa på soffan. Maken är på jobb, så vi har varit på tumis sedan i lördags. Familjen blir fulltalig imorgonkväll igen, som tur.

löpning som prylsport

Nuförtiden är jag utrustad med en pulsklocka när jag är ute och springer. Min make har länge hävdat att jag behöver ha en sådan, men jag har inte delat hans åsikt. Därför suckade han lite uppgivet när jag berättade att jag behöver ha en pulsklocka.

Telefonen har fyllt en viktig funktion hela tiden, eftesom det inte går att springa utan musik och för att det är bra för motivationen att se hur långt och hur snabbt man springer, speciellt när man gör framsteg.

Pulsklockans uppgift i nuläget är att se till att jag inte springer för snabbt. Väldigt enerverande eftersom jag gärna skulle ta nya rekord hela tiden, men nu gäller det att snällt ta det lugnt. I uppförsbackar kan det nästan kännas som stillastående ibland, och när jag kommer hem är jag inte det minsta spy- eller svimfärdig. Jag skulle vilja stanna alla bilister som åker förbi och förklara att jag faktiskt kan springa mycket snabbare. Ett tips för löpningsmotivationen; ha som mål att hålla ner pulsen, inget annat kan få dig att vilja spurta lika mycket.

Danger

Det är fullt upp på dagarna, full fart på Hjalmar som tror att "Danger" är hans mellannamn, ingen som helst respekt för tyngdlagar och sånt jox, man ska stå eller helst klättra på allt möjligt och omöjligt. När han vilar försöker jag ägna mig åt saker som inte för så mycket oljud, plocka upp, ta bort tejprester, montera Ikeamöbler, städa och sånt.

hyfs och ordning på cafe

Eftersom jag har tjänstgjort mina år i servicebranchen så vet jag vilken grupp människor som är den allra värsta när det kommer till hyfs och ordning. Småbarnsfamiljerna. De drar ofta fram i grupper och lämnar värsta jordbävningsförödelsen efter sig. De har inte en tanke på att städa efter sig eller ta bort varken berg av godispapper eller, ännu värre, bajsblöjor.

Jag har svurit en högtidlig ed på att aldrig bli likadan. Igår var jag och Hjalmar på cafe efter att ha gjort lite ärenden på stan, eftersom vi väntade på att faderskrakan skulle sluta skolan för dagen. Jag plockade noggrannt upp varje majsbåge som flugit på golvet, la tillbaka matstolen och låneleksakerna (okej det var lite mer dreggel på dom än innan kanske, men vad kan man), och lämnade bordet i stort sett som innan vi kom. Det var inte det minsta jobbigt. Nu var Hjalmar på gott humör och väldigt samarbetsvillig i och för sig, och det kanske är värre när man har fler. Men oftast brukar förödarna vara minst två vuxna, och barnen så pass stora att de kan plocka upp efter sig själva. Plocka upp efter er eller stanna hemma!

installerade

Det känns bra att bo på landet. Mitt i naturen, ser flera rådjur varje dag så vi får se hur det går med äppelträdsplanerna. Eftersom det fortfarande är mycket kvar att göra och det finns många ouppackade lådor ännu har jag varit lite omotiverad när det gäller bildknäppande. Men håll ut. Och som sagt; det är bara att komma in på kaffe.

godnatt!

Ska strax släcka lampan och sova första natten i huset. Det känns märkligt, men bra. Kanske det kommer bilder någon dag snart. Annars är det bara att svänga in på kaffe!

rapport

Nu har vi börjat packa! Har inte riktigt kunnat göra det tidigare när vi inte har haft utrymme för alla flyttlådor någonstans. Snart kan vi i alla fall börja roada.

ett kärt besvär

Vi har varit och byggt hela helgen igen, gårdagen gick till städning för min del. Dammsuga, torka damm, tvätta fönster, dammsuga igen och torka av golven. Ett kärt besvär att städa i eget hus.

Det kommer också att bli ett kärt besvär att ta dessa i användning;

Tiden utan diskmaskin närmar sig äntligen sitt slut!

en känslig kille

Lilla Hjalmar är en känslig kille när det gäller vissa ljud. Elvispen och dammsugaren. Bakplåtspapper som prasslar och kuvert som öppnas. Därför har han öronskydd när morsan bakar. Konstigt nog är han inte känslig för sitt eget gapande och prasslandet som kommer av hans "läsande". En mycket selektiv känslighet.

spenderar-byxorna på idag

Idag har jag varit på synundersökning, ingen större förändring som tur. Så fick jag också beställt nya glasögon, som 30-årspresent till mig själv. Man fick ett par Ray Ban på köpet. Tackar! Hade ändå tänkt köpa ett par i vår så det passade ju bra.
Sedan beställde jag ett matsalsbord plus stolar. De hade bra paketpris på em så jag struntade i hemmafixar idén.
Sen köpte jag mera tak- och väggfärg.

Sen tyckte jag att det fick vara färdigspenderat för i dag.

Färdiga ytor ruular!

Det är trevligt att man börjar se lite färdiga resultat i huset nu. Fortfarande finns massor kvar att göra, men man börjar ändå få en uppfattning om hur det kommer att bli. I morgon ska vi måla och fixa med lister och sånt. Då kanske det kommer upp lite bilder också.

Trevlig helg!

resultatet

Det här plus sista väggen är resultatet av makens slit och mitt väntande idag. Inte så pjåkigt för en nybörjarkaklare!

för att provocera gamla-cyniker-jag

Jag och maken har snart varit tillsammans i fem år. En ganska kort tid kan tyckas, men vi har känt varandra i nio år. Fortfarande har jag en känsla av att vi aldrig får tillräckligt med tid tillsammans. Vi har jobbat långa pass ifrån varandra, och just nu bygger vi för fullt, vilket betyder att en av oss, oftast han, är på bygget och den andra, oftast jag, tar hand om lillisen.

Men det är bra att få sakna och längta. Man uppskattar vad man har. Med risk för att låta töntig och skriva något som cyniker-jag-för-några-år-sedan skulle ha klappat till mig för så känner jag mig väldigt tacksam varje kväll när jag går och lägger mig.

huset är klart, vi flyttar!

Nä, jag skojar bara. Huset kommer aldrig att bli klart. Men; Vi flyttar! Lägenheten är uppsagd så vi får så lov att flytta in till påsken, så att granskarna får fira påsk när de kollat upp att vi lämnar lägenheten i skick.

IIIKH..!!!

pasta

Jag har gjort några "pastarätter" förra veckan, passat på att experimentera medan maken som är lite kinkigare vad gäller mat, är borta. Två favoriter var min variant av vitkålscarbonara och lasagne med creme fraishe och grädde.

Carbonaran var en ordentlig fusk-variant, jag värmde på stekpannan och la ner lök, bacon och till sist strimlad vitkål. Sedan salt och svartpeppar, och lite philadelphia. När vitkålen var lagom mjuk var det klart.

Lasagnen gjorde jag med zucchini, paprika, lök och malet kött. Det är bara att googla på falsk lasagne så kommer massor med varianter upp. Nästa gång ska jag ha tomatkross i också så kommer det att bli ett mästerverk.

Livet utan makaroner fungerar alltså över förväntan.

sköna söndag

Jag skrev faktiskt ett "trampa-på-tårna"-inlägg innan. Men sen ångrade jag mig. Vad är mitt problem? Nåja, det var en lycklig läsare som fick se inlägget i alla fall.

Det här har varit en riktigt bra dag, maken hade sovmorgon och fick spendera natten och förmiddagen hemma, det tycker vi om, lillskrakan och jag. Sen for vi och handlade mat, det var rätt lugnt i affären på söndagsförmiddagen. Vi tog en eftermiddagstupplur och sen var vi också ute och gick lite i det fina vädret.

Nu blev jag fruktansvärt sugen på kokosbollar, så jag fick göra några helt enkelt. Jag försökte på något slags lchf-recept för ett tag sen, men de blev inte så goda, så nu gjorde jag enligt ett vanligt recept men la i lite mindre havreflingor och sukrin istället för socker. Goda blev dom! Nu gäller det att försöka låta bli att äta upp alla på en gång. Svårare än man kan tro.

dagens outfit

Idag har vi hälsat på tvillingarna som blivit 10 månader redan. Gossarna kom bra överens, och det är väl inte så konstigt, de hade ju matchande outfits.

Imorgon kommer Hjalmars fammo och tar med raringen på promenad, så jag får fara ut och springa. Det är lyx det, både för Hjalmar och för mig.

loppis

Jag och Hjalmar var på möbelloppis idag, det finns ett ca 4 km från vårt bygge.

Jag skulle vilja ha 8 st pinnstolar, egentligen är det inte hela världen om de inte är identiska, de ska ändå målas i annan färg. Men det fanns 6 st av en modell jag tyckte om. Det fanns också en grön byrå med tillhörande spegel som vi inte behöver.

matvraket

Maken är på jobb i tio dagar. Två streck dragna, åtta kvar. Det är jättetråkigt att vara ensam på kvällarna och min enda tanke är "vad ska jag äta nu?" Kommer kanske att vara aningen mulligare när han kommer hem.
Nu sover avkomman och jag ska slötitta på tv tills ögonlocken far fast. Vilket är snart.

vändagen

Jag vill önska alla mina vänner - ingen nämnd, ingen glömd - en jättefin vändag.

I helgen får vi besök av Hjalmars mommo och moffa, och även hans yngsta morbror. Sedan far maken iväg på ett tiodagars jobbpass så vi får klara oss själva, lillhjärtat och jag. Men det går det med.

femton bebisar

Idag har jag varit jätteduktig och varit social med andra människor irl. Jag och Hjalmar har nämligen varit på mamma-barn-fika och träffat fjorton andra mammor och bebisar. Det var faktiskt jättekul, bebisarnas personlighet kommer fram så bra när man ser dom bredvid varandra.

Nu sover Hjalmar för det är tröttsamt att vara social. Men roligt.

spännande tider

Alltså som jag konstaterade så är det inte jättespännande inlägg här för tillfället. Det finns flera orsaker till det;

1. Det händer inte så mycket spännande
2. Det händer ändå en del spännande saker som jag inte vill skriva om före det är klappat och klart.
3. Det finns vissa saker som jag gärna skulle vilja skriva om, men jag har blivit så fruktansvärt PK med åren och jag är rädd för att trampa någon på tårna. Konstigt, jag vet.

Darins version av Apan som liknar dig. Jag tycker fortfarande att den är bra. Det är du som väljer vem du är.

nattsömnen

Vi är ju bortskämda med en unge som sover på nätterna. Tyvärr har det varit lite sämre med nattsömnen de senaste veckorna, han sover oroligt och gnäller och skriker några gånger/natt. Han vaknar inte men är orolig och när man ger nappen och pajar lite på honom så lugnar han ner sig. Så hans nattsömn tror jag inte att är jättelidande, han verkar pigg och utvilad på morgonen. Det är mer jag som går i zombiemode på förmiddagarna. Men det är väl övergående får man hoppas. Läste att det kan bero på att han är i en så kallad separationsfas, lite tidigt men han är ju en oerhört begåvad unge... i alla fall från ett inte så jätteobjektivt mammaperspektiv.

Just nu sover han middag och jag ska försöka läsa på tent under tiden. Jodåsåatt, det är väl vad jag hade att rapportera om. Intressepil i ögat.

hänt i helgen

Vi började titta på Mr Selfridge. Det verkar vara en intressant och välgjord serie med fina klänningar och andra assessoarer från London på tidigt 1900-tal.

Annars händer inte så mycket, vi stretar på med bygget. Springer varannan dag. Får nästan spring-abstinens varannan dag. Helt sjukt.

edit

Jag började såklart fundera efter gårdagens inlägg. Det är ju ändå någon av mina vänner eller åtminstone bekanta som delat den äckliga bilden. Jag vet inte vem för jag scrollade bort den så snabbt. Inget illa menat. Men ni vet.

facebook-hyfs

Ett snabbt sur-inlägg i reklampausen, jag tittar ju på lyxfällan såklart.

Jag är egentligen inte sur, för jag har huvudet fullt med endorfiner som jag fick på min lyckade löprunda. Före; fasa, efter; lycka.

Men det som jag måste skriva av mig om är en sak jag ofrivilligt fick se på fejjan idag. En katt utan huvud. Alltså någon hade tagit huvudet av en levande katt. Och naturligtvis är det jättehemskt att folk kan göra så och naturligtvis ska de straffas. Men jag vill inte se det! Låt mig slippa ha den där katten på näthinnan tack. Samma sak gäller misshandlade barn, människor, djur osv.

Annars har jag andra saker jag irriterar mig på när det gäller facebook. Inget som ger mig fysiskt obehag dock. Mer om det en annan gång.

..och ja, man måste faktiskt logga in, varje dag, mest hela tiden faktiskt. We all do.

full fart framåt igen!

Helgen var väldigt behövlig med massor av terapi, motivation, skratt och glädjeämnen. Det var också tungt eftersom jag är en tant som är alldeles för gammal för syndfulla nöjen.
Men nu är det bara att ta tag i allt igen. Vardag och framtid.

formsvackan och löpningseufori

Mitt förhållande till löpningen är komplicerat. Om det går mer än en ledig dag mellan turerna blir det svårt att se fram emot löpturen med glädje, och istället är det med lite ängslighet och oro som man tar på sig springskorna. Det går ju bra i alla fall, och efteråt känns det tusen gånger bättre.

Det går snabbare och jag springer längre för varje månad som går. Jag är inte lika trött och slut efteråt, och det är inte heller lika ansträngande under själva löpningen.

I söndags var jag ut och sprang i det vackra vädret och det kändes som alla dessa månader och kilometrar inte hade haft någon som helst effekt. Det gick långsamt, det var tungt och det var inte det minsta roligt. Bakom mig hade jag en natt med lite sömn och det kan hända att det var någon slags förkylning i kroppen, jag vet inte. En ordentlig formsvacka helt enkelt.

Ängsligheten slog nästan nya rekord på tisdagen när det var dags igen. Jag intalade mig själv att ta det lugnt och känna efter ordentligt att jag orkade, man ska lyssna på sin kropp och i synnerhet om man har diabetes så ska man vara försiktig. Det blev ändå tangerat rekord på farten, jag höll 05:52 minuter/km och det är jättebra för mig. Efteråt kändes det jättebra och ängsligheten var bortblåst.

Nu har jag sprungit 2-3 gånger i veckan sedan i september, och det är först nu som det verkligen börjar kännas riktigt skönt, som man kan njuta av omgivningen och allt det där som löpare svamlar om ni vet. Man måste alltså ha ordentligt med tålamod för att få ta del av löpningens glädjeämnen, i alla fall så fungerar det så för mig.

Jag väntar fortfarande på att få uppleva runners high, för det har jag inte gjort ännu. Jag har bara ett sådant minne, och det är säkert tio år gammalt från ett Tjejmilen-lopp. Jag måste lägga ner ängsligheten och börja springa längre helt enkelt.

snart, galna upptåg!

Tjejhelg på inkommande, en mycket välbehövlig sådan. Det är dax att ta sig ur den osociala bubblan och börja umgås med människor irl, man behöver mer kontakt med omvärlden än vad facebook kan erbjuda. Har jag sist och slutligen konstaterat.

Det är tre fruktansvärt sköna brudar som packat ner läppstift och attiraljer för sammanstrålning och kvalitetstid på denna holme i helgen. Vi ska äta gott, dricka gott och prata. Ett mycket bra initiativ av Jenny som är en av dessa.

full fart.. bakåt?!

Nu kryper Hjalmar, och fort går det. Till hans stora förtret kommer han bara bakåt än så länge.

bygget

Här kommer lite bilder. Fortfarande lite finlir kvar som ni ser

Färdig med luckor och alles.

Skitviktigt

Köksluckor