Faderskrakan är alltså på väg hem.
Nu har jag och Hjalmar varit på tumanhand alldeles för länge, så det ska bli skönt att få lite förstärkning. Det har varit full fart, jag känner mig som en gammal pensionär ibland när jag försöker hinna med, för han har inte tid att sitta stilla många sekunder, den lilla raringen. Idag tog han några steg utan att hålla i sig, han har gjort det förut också men utan att riktigt tänka på det, kanske han är taggad att gå längre nu när han förstår vad han kan.
Jag får besök av två barndomsvänner i helgen, det ska bli jättekul! Nästa gång maken är på jobb kommer jag också att ha besök, i omgångar. Det är fint att man har vänner som tar sig hit till holmen, det uppskattas verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar