Sandras sanslöst suveräna äventyr. Om du hittat hit vet du troligen vad som väntar.
fredag 3 augusti 2012
arbetsläger
Vi driver arbetsläger här, därav är det lugnt på bloggfronten. Mina föräldrar och bror är här hela veckan och målar och fixar. Andra brorsan hoppade också in igår och tog tag i en pensel innan han begav sig iväg på jobb igen. Ska försöka få lite dokumenterat så kanske det kommer lite bildbevis senare.
Stay tuned, som vi brukar säg i HC.
Stay tuned, som vi brukar säg i HC.
lördag 28 juli 2012
gravid-dieten
Ett tips om man tycker att man vill bli av med något kilo;
bli gravid
få diabetes
avlägsna barnet ur kroppen
ta hand om barnet - ät när/om du hinner
Det tar lite tid men då får man också en jättefin biprodukt.
bli gravid
få diabetes
avlägsna barnet ur kroppen
ta hand om barnet - ät när/om du hinner
Det tar lite tid men då får man också en jättefin biprodukt.
fredag 27 juli 2012
den ammande kvinnans bästa hjälpreda.
Ja det är bra med amningskuddar och sånt, men det viktigaste är ändå iphonen. Så man kan läsa bloggar, kolla fejjan och spela diamantspel när man sitter uppe mitt i natten och väntar på att den lilla raringen ska ha ätit och rapat och somnat om.
Förresten, idag känner jag mig nästan som en världsmästare, jag har redan hunnit diska och koka nappar. Igår hann jag inte med någonting. Man ställer lite andra krav på sig själv nu för tiden än tidigare. Det är de egna kraven som är svårast att handskas med, men det är nog bara att gilla läget. Det går bättre och bättre dag för dag..
Förresten, idag känner jag mig nästan som en världsmästare, jag har redan hunnit diska och koka nappar. Igår hann jag inte med någonting. Man ställer lite andra krav på sig själv nu för tiden än tidigare. Det är de egna kraven som är svårast att handskas med, men det är nog bara att gilla läget. Det går bättre och bättre dag för dag..
onsdag 25 juli 2012
1 månad
Idag blir vilda bebisen en månad gammal. Vi firade med sovmorgon och senare i eftermiddag ska vi insupa lite helig luft i st Görans kyrka när vi ska få bevittna tvillingarnas dop. Dom hade beställt bra väder och än så länge ser det bra ut på den fronten.
tisdag 24 juli 2012
barns funderingar
Eller egentligen svammel om egna funderingar.
Jag kommer ihåg lite av mina egna funderingar från när jag var liten. Eftersom man inte visste riktigt hur allt hängde ihop fick man liksom klura ut det själv.
Det här med språk, till exempel. Jag trodde att det var fysiskt betingat vilket språk man talar. Att om man är finskspråkig så är det öronen som gör att ett kiitos låter som tack när det har passerat örat. För varför skulle inte alla tala samma språk om det inte var så? Det var absolut den mest logiska förklaringen till att det fanns så många olika språk. På tal om kiitos så kommer jag också ihåg att jag frågade min far vad tack heter på engelska. "Please" fick jag till svar. Och det visste jag minsann att det kan det inte vara. För jag hade ju sett på tv när gangstrarna sagt "Please don't kill me". Så då frågade jag inte fler ord. Men det retade mig ett bra tag att jag inte visste vad tack hette på engelska.
Det här med tid, var också något som jag funderade på. Att man höll koll på klockan kunde jag förstå, och att man höll koll på veckodagar så man visste när det var helg. Egentligen var det nog bra att hålla reda på månader och datum också, så man visste när folk fyllde år och när det var julafton. Men att räkna år, där gick väl ändå gränsen. Som när det var 1991 till exempel. Då tyckte jag att det alltid hade varit 1991, och tvivlade starkt på att jag någonsin skulle få uppleva något annat år. Den insikten hade jag dessutom mitt i sommaren, då var det ju hur länge som helst kvar innan det skulle byta år.
Ja, allt möjligt. Jag kommer så tydligt ihåg hur jag tänkte och upplevde vissa saker. Som när man slarvat bort en lånebok och trodde att livet var slut. Hur dåligt man kunde må och vilken katastrof det var. Då fick man ofta höra att ju äldre man blir, desto större bekymmer får man. Och visst kan väl huslån och barnuppfostran verka som större bekymmer än en bortslarvad lånebok, men jag tvivlar starkt på att något bekymmer någonsin kommer att kännas större och mer oöverkomligt.
Jag kommer ihåg lite av mina egna funderingar från när jag var liten. Eftersom man inte visste riktigt hur allt hängde ihop fick man liksom klura ut det själv.
Det här med språk, till exempel. Jag trodde att det var fysiskt betingat vilket språk man talar. Att om man är finskspråkig så är det öronen som gör att ett kiitos låter som tack när det har passerat örat. För varför skulle inte alla tala samma språk om det inte var så? Det var absolut den mest logiska förklaringen till att det fanns så många olika språk. På tal om kiitos så kommer jag också ihåg att jag frågade min far vad tack heter på engelska. "Please" fick jag till svar. Och det visste jag minsann att det kan det inte vara. För jag hade ju sett på tv när gangstrarna sagt "Please don't kill me". Så då frågade jag inte fler ord. Men det retade mig ett bra tag att jag inte visste vad tack hette på engelska.
Det här med tid, var också något som jag funderade på. Att man höll koll på klockan kunde jag förstå, och att man höll koll på veckodagar så man visste när det var helg. Egentligen var det nog bra att hålla reda på månader och datum också, så man visste när folk fyllde år och när det var julafton. Men att räkna år, där gick väl ändå gränsen. Som när det var 1991 till exempel. Då tyckte jag att det alltid hade varit 1991, och tvivlade starkt på att jag någonsin skulle få uppleva något annat år. Den insikten hade jag dessutom mitt i sommaren, då var det ju hur länge som helst kvar innan det skulle byta år.
Ja, allt möjligt. Jag kommer så tydligt ihåg hur jag tänkte och upplevde vissa saker. Som när man slarvat bort en lånebok och trodde att livet var slut. Hur dåligt man kunde må och vilken katastrof det var. Då fick man ofta höra att ju äldre man blir, desto större bekymmer får man. Och visst kan väl huslån och barnuppfostran verka som större bekymmer än en bortslarvad lånebok, men jag tvivlar starkt på att något bekymmer någonsin kommer att kännas större och mer oöverkomligt.
måndag 23 juli 2012
full rulle
Ja, jag passar på att visa lite livstecken när Hjalmar låtsas sova en stund. Det är verkligen jobb 24/7 det här med bebisar. Nu har maken farit på jobb en vecka och det märks. Nå, idag blir han fyra veckor gammal och det känns som att det går snabbt framåt. Han har börjat avfyra jättegulliga leenden så man bara smälter o glömmer allt gnäll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
