mörker

Idag blev det liksom aldrig ljust. Det är tur att det snart vänder och vi börjar gå mot ljusare tider igen. Båda pojkarna sover, maken är ute och julhandlar och jag sitter framför datorn och äter lunch i lugn och ro. I natt har Alfred sovit 7 timmar i sträck. Jag måste riktigt kolla att han verkligen andades när jag vaknade. Dom sover alldeles ljudlöst, alla mina pojkar.

Vi ska se hur mycket fixande man hinner med innan det är full rulle här igen.

lucia, löpning och målade tak

Igår var jag och sprang i det vackra luciavädret. 2 grader varmt, solsken och nästan vindstilla. Första löpturen på 16 veckor! Nästan så jag är hög på endorfiner fortfarande. Det beror kanske lite på att alla tak är målade också. När man målat alla x antal varv är det rätt skönt att dra sista varvet med rollern. Nu börjar det bli dags att städa och bygga Ikea-möbler! Sånt pysslar vi med.

fotot

Det går inte att fotografera Hjalmar just nu, eftersom han ska fingra på kameran/telefonen så fort han ser den. Här kommer två exempel på misslyckade försök och till sist den lyckade bilden. Ungarna sover men man kan ju inte få allt. Dessutom är dom ju faktiskt extra söta när dom sover.

julfint eller..

Vi har försökt göra lite julfint i nya hemmet, och lyckats med varierande resultat. Mot vägen har vi ljusstakar, Nykarlebystjärnan och två mindre stjärnor. 

Runt matbordet ville jag ha julgardiner och har letat med ljus och lykta efter färdigsydda fina röda gardiner. Nyansen och tyget jag hittade till sist ger inte riktigt den julkänsla jag letade efter. Eftersom vi hade ett vinterbröllop har vi en del fina ljusslingor som kan vara bra att göra lite julstämning med. Jag vet inte ännu om jag är helt nöjd med resultatet. Julfint eller strippklubb, skillnaden är hårfin.

lilla jul

Lillajulen kom och gick, jag bakade pepparkakor och vi tapetserade i Hjalmars rum. Det blev jättefint med den nya tapeten. Jag ska försöka ta lite bilder någon dag och visa lite vad vi har gjort hittills.

Nu väntar vi på stora julen och alla våra gäster. Det ska bli så skönt att fira jul i eget hem, och slippa klä på och av halare, åka båt, bil och vimsa runt mellan alla ställen hela julhelgen.

sockerstrejk

Nu när nätterna varit dåliga och graviditeten är över har jag unnat mig en del glass, kakor, bröd och pasta. Jag känner mig hungrig mest hela tiden nu när jag ammar, men socker är inte vad varken jag eller Alfred behöver. Så nu blir det andra bullar! Sockerstrejk fram till jul. Då ska förhoppningsvis suget eller snarare ovanan vara borta.

Jag längtar också efter att få börja springa igen. I mitten på december tänkte jag mig ut på premiärtur om läkaren ger tummen upp. Äntligen. Springa utan mage. Det måste ju gå jättelätt! (Troligen inte men så småningom)

en famnbebis

Vi har väl kommit in i någon slags vardag nu, och lärt känna vår lilla Alfred lite bättre. Jag trodde att han var en sån bebis som var nöjd med att ligga och titta, men det visade sig att jag hade fel. De första veckorna var han nöjd med det, men det beror kanske mest på att han låg och sov då. Nu är han nöjd bara han får vara i famnen. Men något skrikmonster är han i alla fall inte, fast det är lite gnäll och lite ont i magen ibland. Första utvecklingssprånget gick nästan obemärkt förbi, och det var jättestor skillnad efteråt, nu är han vaken nästan hela dagarna känns det som. Han kommer ofta i andra hand eftersom storebror skriker högst. Men de verkar rätt nöjda med det arrangemanget tillsvidare.

Hjalmar verkar tycka att lillebror är rätt underhållande nu, och hjälper gärna till med att ge nappen, paja honom på huvudet och gunga babysittern. Ibland blir han lite irriterad, rynkar ögonbrynen, skakar uppgivet på huvudet och suckar och tycker att kan någon få tyst på ungen snart?! Men oftast är det trevligt med en liten bebis i huset.

Nätterna har äntligen börjat fungera bra, och jag hoppas att vi har hittat en dygnsrytm som är här för att stanna nu. Alfred äter två gånger per natt, och somnar sedan om utan större bekymmer.

Förövrigt håller vi(mest maken) på och bygger och så småningom kan vi flytta upp till övre våningen. Maken är pappaledig ända fram till nyår och det är verkligen en sann lyx. Det underlättar enormt att vara två, det hade helt enkelt varit omöjligt att få vardagen att fungera annars, när jag dessutom är opererad. Efter nyår ska vi väl vara så inne i våra rutiner att vi ska klara oss själva på dagarna, jag och våra små.