en social typ

Nu har jag plötsligt blivit en social typ. Enligt min man så räknas det inte som en social aktivitet att ta ungarna till rådgivningen, så nu har det börjat hända grejer. Förra veckan var jag på möte hela onsdagen, på boxercise på torsdagen och så var granntjejerna med barn hit på kaffe på fredagen. Igår var jag på mitt första Me&I-party.

Det var jätteskönt att boxas, men tungt! Det kändes som att hjärnan fick syre för första gången på månader, och alla knutar i nacken lättade. Jag har fortfarande träningsvärk, men det ska väl gå över tills på torsdag för då tänkte jag våga mig dit igen. Träningens åhå-moment var när jag upptäckte att mina magmuskler inte längre finns, överhuvudtaget. Jag har försökt känna efter och konstaterat att dom nog inte riktigt har växt ihop ännu, så det blir att hoppa över situpsarna ännu ett tag framöver.

Jag har varit lite skeptisk till Me&I-kläderna, jag tycker att det är lite dyrt med tanke på hur snabbt dom faktiskt växer. Men det är många som lovordat kvaliteten så jag köpte i alla fall varsitt par byxor åt pojkarna, plus en tröja och en overall åt Hjalmar. Stackars Alfred får mest ärva. Men jag misstänker att de snart har samma storlek på kläderna för han växer så det knakar, våran bebis.

förbjudna godsaker

Nu just är jag bara sugen på sådant som jag inte får äta. Igår åt vi lchf-pommes (kålrotsstavar) och idag har jag bakat kanelbullar, något jag har längtat efter sedan kanelbullens dag.  De blev inte så snygga men väldigt goda! Avnjöts naturligtvis med kall mjölk.

 

Receptet hittar ni här

en gåva från Gud

Påven menar att internet är en gåva från Gud. Undrar nog jag, om Gud verkligen vet om allt som finns på nätet? Teodicéproblemet säsong 2 liksom.

Nå, oavsett så är jag glad åt att det finns internet, och även en sida som heter Facebook. Man får banne mig reda på allt där. Nu har jag pratat med andra som har fått diabetes i vuxen ålder och som har haft det i många år, och mår bra med hjälp av rätt kost och ytterst lite insulin. Det ger mera hopp än de man ser på mottagningen, med lapp för ögat och bortopererat ben! Man ska vara glad att man är sjuk idag och inte för några decennier sedan.

trött!

Nu är maken på väg hem, äntligen. Vi har varit ensamma sen söndagkväll, och det har gått rätt så bra. Inatt blev det dåligt med sömn eftersom natten började med att Hjalmar föll ur sängen. Han sover i egen säng i eget rum, och han tycker om det, men eftersom han är van att båka runt på 1,80 så tar hans säng slut lite snabbare än vad han är van vid, och då hjälper det inte att det är en liten kant i vägen. Nu har jag förberett för ytterligare olyckor och sett till att det är ett mjukt underlag på golvet bredvid sängen.

Nå, vid 4-tiden var det dags för brorsan att göra sitt, jag ids inte gå in på detaljer för att genera honom men det blev i alla fall aktuellt med nya sängkläder i spjälsängen. Efter det blev det inte mycket sömn och vi var rätt trötta alla tre när vi staplade in på diabetesmottagningen vid 9 i morse.

Det ska bli skönt med sällskap och hjälp på kvällarna.

tgif!

Här i huset brukar inte veckodagarna ha någon annan praktisk betydelse än vad som står på tv-tablån. Men nu när maken börjat jobba måndag-fredag så får vi också njuta av helgerna som vanligt folk.

Trevlig helg gott folk!

pickatanten

Igår var vi till rådgivningen och Alfred fick två sprutor samt andra dosen på rotavirus-vaccinet. Det gick snabbt och bra, det var Hjalmar som skrek högst. Han fick en liten bok i huvudet strax före sprutan tog i benet så Alfred blev totalt överröstad och mest bara förvånad. Igårkväll hade han lite ont i magen och allmänt besvärligt men som tur är han nöjd och glad igen idag.

Pickatanten hade aldrig sett någon tremånaders bebis som kunde svänga sig både från rygg till mage och tvärtom förut. Han visade alla sina trix på direkten när vi kom dit, och jag var världens stoltaste tönt-morsa. Yepp, that's my boy! Som om han vunnit nobelpriset eller nåt.

Eller som Gunilla skulle ha sagt; Kära nån, huuur har jag fått ett sånt begåvat barn?!

julen utsopad

Igår städade vi ut julen och ikväll ringde det på dörren. Utanför stod tre små knoddar som var utklädda och skulle sopa ut julen. Perfekt tänkte jag och gav bort allt godis vi hade. Hoppas att det inte kommer fler nu då. Jag blev så paff när dom kom eftersom vi inte har någon sådan tradition på tjugondagen i Österbotten. Där går man påskhäxa istället.