närkontakt

Några veckor före julen fick jag sladd på bilen. Efter det har jag varit lite skraj för att köra när det är halt.

Idag, på väg till jobbet, var det skarpt läge igen på samma ställe! Eftersom det var halt körde jag sakta och försiktigt, när ett rådjur hoppar upp, precis framför bilen. "Jaha, nu är det dags för andra bilen att campa på verkstaden" tänkte jag.

Men jag hann bromsa så pass att det stackars djuret bara fick en smäll i baken, och sprang vidare. I alla fall så tror jag det, jag hade bilar i möte och bakom mig, och inte läge att stanna. Lämnade en rapport till polisen när jag kom fram.

Bilen fick inte en skråma, och jag hade fullständig kontroll på den. Det kanske till och med tog bort lite av den körrädsla jag har haft den senaste tiden.

Slutet gott - allting gott. Underbart skönt med helg!

sällan sjuk

Efter att förkylningarna och magsjukdomar avlöst varandra sedan dagisstarten orkade inte immunförsvaret kämpa emot längre. Både jag och skrakan har åkt på en dunderförkylning, och jag misstänker att jag ligger under täcket cirka två minuter efter att barnen somnat i natt.

Man ska väl inte klaga när man sällan blir sjuk men jag gör det ändå, så det blir gjort.

muffins

Det börjar kännas tröstlöst med vabbandet, barnen har varit sjuka sedan i mitten på förra veckan, och det verkar inte ge med sig! Vi öppnade med magsjuka och fortsatte sedan med feber, hosta och gränslösa mängder snor, om detaljer intresserar någon.

Vi har delat på vabbandet och idag är det jag som är hemma. Just nu sover barnen (oroligt så det gäller att trippa på tå) och jag har passat på att äta lunch. Bacon och ägg muffins! 

Enkelt och gott; lägg baconskivor som formar, i med lite fyllning (jag la broccoli, tomat, lök o lite ost). Salta, peppra och lägg lite ost ovanpå. Kläck ett ägg i varje form. In i ugnen på 175 grader ca 20 minuter.

plättar!

Jag äter lchf så gott det går. Ibland är det inte helt lätt på jobbet och då kompenserar jag med insulin. Det finns socker i allt! Såser, sallad, marinader. Inte bra!

Hemma går det bra när man vet vad maten innehåller. Jag saknar egentligen inget, förutom pommes, det finns inget lchf-alternativ till dom. Nä, kålrotsstavar är inte jämförbart. Pasta har jag också gett upp. Men det gör inget.

Däremot har vi hittat två alternativ som ät bättre än originalet; plättar och sushi! Båda från 56kilo.se. Det lönar sig att leta på pannkakor och inte på plättar.

flicka!

Jag vet inte om Hjalmar har lärt sig "pojke" och "flicka" på dagis, men han säger det ibland, att han är en flicka.

"Hjalmar är en flicka"

"du får vara en flicka om du vill vännen"

"Alfred är en flicka"

"Alfred får vara en flicka om han vill"

"Hjalmar är en flicka"

"Hjalmar är Hjalmar. Världens bästa Hjalmar"

"Ja, världens bästa Hjalmar"

Det skulle vara intressant att veta vad "flicka" betyder för en tvååring.

vab

Jag klarade mig rätt länge, med tanke på att barnen varit i dagis sedan slutet på augusti, men i torsdags fick jag lov att stanna hemma med sjukt barn. Sedan blev även andra killen dålig och sen dess har båda varit riktigt snoriga, hostiga och febriga. Peter är ju ledig fredagar men igår och idag har jag varit hemma med två sjuka barn. Imorgon tar Peter över och jag far på jobb igen.

Vabbandet alltså, det är inte så värst glammigt. Mest snor och gnäll. Men det är inte lätt att vara sjuk när man är liten, näsan är täppt och hostan aldrig tar slut.

mycket prat

Hjalmar pratar konstant, hela tiden. Han upprepar och det kommer massor med nya ord varje dag. På dagis har han lärt sig nya ord som han gärna sätter i sammanhang och det är kul att lyssna och att märka att han förstår vad han pratar om.

För det mesta har gangsterbröderna mycket glädje av varandra. Men ibland tycker Hjalmar att Alfred behöver en lite väl hård knuff eller "kram". Då blir jag irriterad, dels för att han vet att han inte får vara dum med lillebror, och dels för att han inte slutar när man säger till. 

Att bli tillsagd på skarpen och sen få order om att säga förlåt är nog det enda som kan få Hjalmar tyst ett tag. Imorse hade vi en time out och efter att han fått fundera ett tag sa han till sist "förlååt all-feed". Det som är så skönt är hur o-långsinta barn är. Då var han jätteglad och pratade och skrattade igen. Berättade att man måste vara snäll med Alfred så att han inte blir ledsen.

Ikväll råkade jag säga "mamma blir galen". Det snappade han upp direkt och har säkert sagt det 30 gånger sedan dess. Nu gäller det att vara försiktig med vad man säger i fortsättningen.