en bra dag

Imorse var det tidig väckning för vi skulle iväg till rådgivningen. Nämen ojdå Hjalmar, hade du velat sova en stund till? Vilken osis! Som han själv brukar säga alla andra dagar.. Hehe. Nåja, som tur har ungen ett strålande morgonhumör och pratade med alla vi mötte på sjukhuset och skulle absolut sitta i barnmorskans famn och leka med hennes dator, alla pennor och blodtrycksmätaren. Sen for vi in till spökstaden Mariehamn där alla butiker öppnar framåt eftermiddagen, och åt vår gröt och prövade en ny larmknapp på en annan invalidtoa.

Efter det for vi på en mamma-barn-träff, jättekul att träffa andra mammor och lika gamla barn, dessutom hade de en hund där vi var och det var det roligaste Hjalmar har sett nångång tror jag. Han var så till sig att han somnade på direkten i bilen på väg hem sen. Såklart var han på god väg att starta diskmaskinen hos värdinnan också, det här med knappar är grejer tycker Hjallis.

uppdaterar

Min mommo har skaffat sig en padda och börjat följa min blogg, så då tycker jag nog att man måste uppdatera lite också!

Idag har jag och Hjalmar varit och handlat. Prio nummer ett var lampor till vår farstu, det börjar bli mörkt och jag skulle vilja ha lampor i fönstren så man inte ser rakt in i huset. Vi hittade inga tyvärr, eller direkt jag såg något som skulle ha kunnat duga så klagade Hjalmar högt och tydligt på att vi stod stilla för länge och började kasta saker omkring sig. Däremot fick jag mig en fritidsuniform som jag ska ha på sjukhuset, hittade ett par jättesköna byxor på hm för 9,90. Det var dom värda, de var så bra att jag kunde ha dom nu fast jag nästan är sprickfärdig. Hjalmar fick också någon slags leksak eftersom han hade så långa fingrar och jag var dum nog att köra vagnen förbi leksakerna. Men den kanske är intressant någon dag i alla fall, även fast allt annat verkar mera lockande. Hur roligt kan man ha med durkslag, visplar och skärbräden egentligen? Väldigt roligt tydligen.

Ett partytrick som Hjalmar gjorde när vi var i gallerians skötrum (som också är invalidtoalett) var att trycka på alarm-knappen. Det tog ett tag innan jag hittade reset-knappen men som tur så hann det i alla fall inte komma någon räddningspatrull. Men det kan nog hända att vi får påknackning av socialen snart för det är inte länge sedan jag fick en lyxig sovmorgon som blev förstörd när jag hörde en röst i makens telefon "Räddningscentralen, vad är det som har hänt?" Som tur så hade Hjalmar mycket att förklara så de förstod nog att det inte var någon avsiktlig uppringning.

genomskådad

Nu tog det ju inte länge innan soffsovandet fick sitt slut. Redan natten efter hörde jag trippande steg och plötsligt var det en liten krabat till som tyckte att han skulle sova på soffan. Så nu trängs vi i sängen igen. Men det går ganska bra och man får ta varje tillfälle som ges dagtid också att försöka lägga sig i viloläge en stund.
Maken far på jobb imorgonbitti, så nu ska vi hoppas att bebisen orkar vänta 10 dagar till. Sen är det fritt fram.

nästan religiös!

Alltså hur skönt det är att sova! Man blir nästan religiös. Inatt har jag sovit hela natten och inte varit uppe och sprungit en enda gång. Även om klockan ringde 06:00 så var jag ändå mer utvilad än på flera månader. Jag har sovit på soffan och det visade sig vara ett vinnande koncept, både för min och för Hjalmars nattsömn. Det var det där då om vem som bestämmer här i huset, men det är klart att om lillisen tycker att han behöver ha en 1,80 cm säng (delat med pappa då på nåder som ligger och balanserar på kanten) så måste han ju få det.

Idag har jag varit på ultra och konstaterade att det inte är någon pyttebebis i magen. Han är nästan hela kilot större än vad Hjalmar var när han föddes, och det är tre veckor kvar till BF. Så troligen blir det av tidigare än så. Hur har vi inte bestämt, men förhoppningsvis kommer det igång spontant eller i alla fall med bara lite hjälp. Huvudet är redan "halvvägs ute", så förutsättningarna är bra i alla fall.

ny i håret och sömnproblem

Det var ingen bra natt inatt, Hjalmar har varit vaken i timtal, och då kan jag själv inte sova och det är också vad han eftersträvar, när han ligger där och petar, knuffar och till sist sparkar på en. Att sova i egen säng är inget alternativ för den lilla raringen, han blir helt ifrån sig så fort han hamnat i spjälsängen, fast den är precis bredvid vår. Själv måste jag upp flera gånger per natt, bebisen trycker på blåsan och ska ha mat.

Jag hade bokat frissatid imorse, och var fruktansvärt trött och hade en dunkande huvudvärk när jag kom dit. Efter en par timmars pyssel som inkluderade massagestol och huvudmassage kände jag mig som ny. Bra grej.

Idag blev det ingen dagssömn för ungen, och han somnade på rekordtid redan 18:30. Vi brukar lägga honom 19:tiden, även om det kanske vore bättre för nattsömnen att hålla upp honom lite längre. Men det är så skönt för den höggravida lata mamman när hon får vara i fred på kvällen. Tips och råd för bättre nattsömn (främst för ettåringen) tas tacksamt emot.

skön lördag

Idag har Hjalmar varit hos sin farmor och farfar. Jag har passat på att städa lite, men mestadels har jag bara tagit det lugnt. Pysslat med lyxig egentid som att äta i lugn och ro, spela onödiga spel på facebook, duscha utan att ha ett öga på babyvakten och bara sitta stilla och vara tyst. Låter kanske inte som så stora grejer, men väldigt väldigt skönt. Nu är det bara en dag kvar som vi är på tumanhand, sen kommer maken äntligen hem från de sju haven.

Och vet ni, imorgon är det en månad kvar till BF. Snart kan tyckas, men det känns som en evighet.

självömkan och längtan efter julen

Igårkväll tyckte jag så fruktansvärt synd om mig själv. Huset var en enda oreda, det var tungt att städa för jag blev andfådd bara av att böja mig ner för att plocka upp alla attiraljer som låg på golvet. Komposten skulle tömmas, kläder skulle vikas, värmepumpen hade något felmeddelande och ja ni vet, hela världen var emot mig. Jobbigt när man inte riktigt tål folk som tycker synd om sig själva. Och när man vet att det inte är speciellt synd om en.

Men det måste liksom processas och sen blir det bra igen. Arg blir jag också. Arg på min diabetes, arg på tjockmagen och benen som bara krampar trots att jag använder stödstrumpor och smörjer in dom med mirakelsalva. Dessutom blir jag arg på maken för att han inte är tjock och får kramp i benen och svårt att sova. Nån gång kunde väl han ta på sig graviditeten tycker jag, så jag fick lite ledigt. Men nu är det ju faktiskt inte möjligt, jag inser det.

Lösningen på problemet, som min kloka gravida bundsförvant konstaterat, är att försöka aktivera sig. Vi ska ta oss ut på lite matshopping jag och Hjalmar, när han har sovit klart. Så kanske vi går och tittar lite i stan på samma gång. Då hinner det inte bli så oredigt hemma heller. Och tjockmagen glöms bort en stund.

Nu ser jag faktiskt fram emot julen. Det är inte så att jag inte brukar göra det, men jag brukar i alla fall vänta tills det blivit december innan jag börjar göra det. I år blir en annorlunda, helt ny sorts jul, vi kommer att fira hemma hos oss. I vårt hem. Huset fullt med flera generationer och dessutom en pytteliten bebis. Det blir nog bra.